Värsta mamman någonsin..

Det är precis så jag känner mig just nu. Söndergråten och helt förstörd efter att ha lämnat Mhy på dagis. Idag var det helt förfärligt att lämna. Redan i vagnen blev hon ledsen när hon fick syn på dagisets stängsel så när vi väl kom innanför dörren var hon helt förtvivlad. När fröken kom för att ta emot henne så sträckte hon fram armarna mot henne precis som att hon visste att "mamma kommer ändå lämna mig så det tjänar inget till att klamra sig fast vid henne" och när jag skulle gå vinkade hon hejdå till mig medan tårarna forsade ner för hennes kinder. Hann knappt vända mig innan mina egna tårar började rinna. Blev på nåt sätt så mycket mer sorgligt och hjärtskärande när man såg att hon kom till insikt med att "mamma kommer lämna mig". En timme senare sitter jag fortfarande och gråter. Det hade varit en sak om om hon bara var ledsen när man lämnade men att hon sen blev glad efter en stund och ville leka men så är ju inte fallet.. Igår hade hon varit ledsen större delen av dagen och hade inte velat äta nånting. När vi kom för att hämta henne satt hon i en av fröknarnas famn och såg ut som hon ville försvinna från jordens yta ungefär. Helt förstörd såg hon ut och man märkte att hon försökte skärma av sig från omvärlden. Och det här tär något fruktansvärt på mammahjärtat. Vad i helvete är det jag utsätter mitt barn för!? För visst måste hon fara illa av det här? Paniken växer i bröstet på mig när jag vet att hon inte mår bra på dagis. Visst jag går med på att ge det ett par veckor till för vissa barn behöver lite längre tid för att hinna vänja sig men sen då? Om det inte blir bättre om ett par veckor? Jag hoppas innerligt att sambon snart får ett jobberbjudande så att Mhy kan vara hemma med mig om det inte vänder.

Förstörd mamma och förstörd flicka, så ska det inte behöva vara, bryter snart ihop!