Varning för GNÄLL

Jag är riktigt jävla förbannad!! Min pappa, eller kanske t.om s.k pappa har ställt till det riktigt jävla ordentligt. En kall vinyerdag i december fick jag nog av hans paranoida fantasi och hans manipulerande att jag bad honom dra åt helvete, kanske rättare sagt att gå och dö. Han har snackat så himla mycket skit om syrran och mamma, den enda han håller under armarna och lyfter till skyarna är brorsan.

Jag tröttnade på att höra hur han fantiserade ihop att mamma skulle skicka en torped på honom, att någon skulle knacka på hans dörr och köra en yxa genom huvudet på honom.

Samma dag jag bad honom dra åt helvete sa han till mig: Du, din syster och din mamma får fan skylla er själva att ni hade det svårt i skolan och var mobbade. Ni förtjänar det, ni är ju dumma i huvudet.

Till saken hör att brorsan hade det ännu svårare i skolan och min egen pappa, ja han var både mobbad och mobbare och är än idag. Jag är varken eller!!

Nu framställer han sig som ett offer till alla han pratar med. Berättar hur elak hans dotter är (jag) som håller hans enda barnbarn ifrån honom, inte låter honom träffa Andreas. Gud vad synd det är mig, snyft, snyft.

Det tråkiga är att alla sväljer det han säger med hull och hår. Jag och min sambo är minsann riktigt elaka. Varför kan folk inte bara höra av sig till mig och fråga vad fan jag/vi håller på med? Då kan de får höra den andra sidan av myntet, för det finns två sidor.

Jag är trött på att framställas som en martyr, dessutom sitter han tydligen och skriver i sin snyft blogg (som jag själv inte läser, men andra gör och berättar gärna för mig) hur dålig mamma jag är till Andreas, jag bara gnäller och gnäller på honom och hur ska det bli när jag får ett till barn? Ursäkta? Jag gnäller när sonen har haft feber i en vecka, kombinerat med en lös mage, förkylning och 4 tänder som kommer samtidigt. Vilken föräldrer gnäller inte då och tycker att det för stunden är jobbigt? Inte vaknar man väl upp och skrattar när man hört barngråt och barngnäll i en veckas tid? Men bara för att jag tycker att det för stunden är jobbigt, så älskar jag inte Andreas mindre, nej, jag tycker fruktansvärt synd om honom och önskar jag kunde ta hans smärta så han slipper genomlida den.

Andreas är min ögonsten, min ängel och min skatt. Jag älskar honom till oändligheten och tillbaka.

Förbannade gubbjävel och sen tror han att jag ska be om ursäkt och bara väntar på att jag ska höra av mig. Be om ursäkt för vad? "Förlåt pappa för att jag tröttnade på att bli behandlad som en hundskit under din sko. Förlåt för att jag tröttnade på att bli manipulerad av dig och höra hur mycket fel det är på exakt alla människor i världen. Förlåt för att jag inte håller med om att Audi är den sämsta bilen i världen, att alla kostymnissar är snobbar och idioter och förlåt för att jag inte älskar att hälla i mig ren sprit, utan föredrar ett glas rött vin framför tvn på kvällarna. Förlåt att jag inte är lika snedvriden som dig och förlåt för att jag inte håller med om att SD borde vinna valet" Jag kan hålla på i evigheter.....vill han träffa sitt barnbarn får han fan komma krypandes på sina bara knän, kyssa mina fötter och smöra riktigt ordentligt.

Förlåt för ett riktigt skitinlägg....men jag håller på att koka över och min stackars sambo får höra samma sak om och om igen. Tack o lov för den mannen. Vad skulle jag göra utan honom?