Världens bästa julklapp!
Elleonora · 2008-12-25 · 552 visningar
Ja... julafton har varit och det var ju den dagen vi skulle berätta för våra föräldrar.
P kände väl sig lite väl nervös på morgonen men sen när hans mamma, som befinner sig en bit bort ifrån oss och inte kunde närvara här hemma... så släppte allt. Han berättade... hon började gråta... så lycklig och hon visste inte om det va sant. Alltså... det kändes så konstigt för mig att det nu är verklighet för några andra viktiga familjemedlemmar. Nu är det liksom verklighet. Nu är det inte bara illamående... :)
Klockan blev iaf halv två innan min mamma och hennes man kom till oss och vi gjorde i ordning all mat, dukade fram och åt. Mycket trevlig middag. Men som jag kände så kunde jag inte riktigt hitta det rätta tillfället att berätta. Kändes så otroligt svårt att få fram dom orden. Inte så att jag förnekar, det skulle jag aldrig göra. Men det är ju liksom en stor grej att berätta för ens mamma tycker iaf jag. Min mamma och jag är ju liksom mest nära av oss alla.
Efter Kalle Anka så fick mamma och hennes man för sig att dom skulle åka hem, fortsätta med det som dom gjorde. Och min bästa vän Anna hade kommit hit för att ge mig stöd. Och när mamma och hennes man hade tagit på sig jackorna så tänkte jag NU!
Mamma gick in i köket för att hämta lite grejer... och då tog jag tidningen och sa: Titta här mamma... vilken tidning jag fick häromdagen... ("med barn" - Tidning )...
mamma undrade varför jag hade fått en sådan tidning... lite försiktigt... och tittade på mig och P. Och sen ramlade 5öringen ner. :) Hon blev så alldeles utom sig och över all lycka som finns! Jag kramade henne och sa... du ska bli MORMOR!
Underbart ögonblick!
P kände väl sig lite väl nervös på morgonen men sen när hans mamma, som befinner sig en bit bort ifrån oss och inte kunde närvara här hemma... så släppte allt. Han berättade... hon började gråta... så lycklig och hon visste inte om det va sant. Alltså... det kändes så konstigt för mig att det nu är verklighet för några andra viktiga familjemedlemmar. Nu är det liksom verklighet. Nu är det inte bara illamående... :)
Klockan blev iaf halv två innan min mamma och hennes man kom till oss och vi gjorde i ordning all mat, dukade fram och åt. Mycket trevlig middag. Men som jag kände så kunde jag inte riktigt hitta det rätta tillfället att berätta. Kändes så otroligt svårt att få fram dom orden. Inte så att jag förnekar, det skulle jag aldrig göra. Men det är ju liksom en stor grej att berätta för ens mamma tycker iaf jag. Min mamma och jag är ju liksom mest nära av oss alla.
Efter Kalle Anka så fick mamma och hennes man för sig att dom skulle åka hem, fortsätta med det som dom gjorde. Och min bästa vän Anna hade kommit hit för att ge mig stöd. Och när mamma och hennes man hade tagit på sig jackorna så tänkte jag NU!
Mamma gick in i köket för att hämta lite grejer... och då tog jag tidningen och sa: Titta här mamma... vilken tidning jag fick häromdagen... ("med barn" - Tidning )...
mamma undrade varför jag hade fått en sådan tidning... lite försiktigt... och tittade på mig och P. Och sen ramlade 5öringen ner. :) Hon blev så alldeles utom sig och över all lycka som finns! Jag kramade henne och sa... du ska bli MORMOR!
Underbart ögonblick!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.