varit på vul

igår var min käre sambo och jag iväg på vul på sjukhuset. vi fick se det lilla hjärtat slå. men som han sa doktorn efteråt. just nu ser allt helt normalt ut, men om det händer något i morgon eller om en vecka det kan man inte känna sig säker ifrån. först blev jag glad och lugn när jag såg det lilla hjärtat slå och formen av en liten bebis i min mage. men när vi efteråt hade samtal så bara sjönk jag totalt. han sa att jag måste känna hopp och glädje för att i nästa stund säga att risken finns att jag kan få missfall redan dagen därpå. jag frågade om jag kunde ringa om jag får blödning och missfall igen. visst kunde jag ringa, men jag behövde inte komma upp om jag fick missfall på kvällen typ för man kan konstatera det lika lätt dagen därpå. ville fota till han som fan när han sa det. fattar han inte hur ont det gör att få ett missfall??? förra gången hade jag så ont att jag satt dubbelvikt nästan och grät i väntrummet på akuten. jag skulle inte önska mig den smärtan på min värsta fiende. jag var som ett åskmoln när jag gick därifrån igår och kände mig så otroligt ledsen och utsatt. jag hoppas jag aldrig någonsin behöver få uppleva ett missfall igen för det var fruktansvärt. blev skrapad utan bedövning med tills jag skrek rätt ut åt henne att sluta. usch vill inte mer....