Varit hos bm idag.

Ja det var ju faktiskt så att jag trodde ett tag att jag skulle behöva avboka mötet idag för bara en vecka sen...men är ju sååå himla skönt att bebis bestämde sig för att han har det faktiskt bra i magen en stund till. Fast kan ju inte säga det är bebis som vill ut heller utan är ju mer min vääääääldigt känsliga livmoder som spökar på något vis.

Allt såg iaf bra ut för mig och bebis om man bortser från riskerna som fortfarande hänger kvar. Behöver inga järntabletter(thank god!! det räcker med sängvila för att stoppa upp tarmar) blodtryck var fint, SF mått helt perfekt för min vecka och jag har tydligen gått ner ett kilo sen sist. Men det är nog mer jag själv som dalat lite för bebis ligger precis där han ska ligga på viktkurvan för sin vecka i magen.

Var även på VUL i Tisdags och livmodertappen är fortfarande 1.5 cm och ökad risk för prematurfödsel. Så vilan har gjort nytta eftersom det inte är någon ytterligare påverkan på den just nu. Bra att kunna tänka på det när kroppen bara skriiiker av ömhet efter allt vilande. Höger och vänster höftben är så ömma...ryggen e ju hopplös att vila på för då trycker det ju på alla organ som finns. Rumpan är oxå öm....t.om krumelurerna i öronen gör ont när jag sover om nätterna :( MEN bara att bita ihop...jag vet att ngt gott kommer ur den här situationen...bara vila en månad till innan jag kan upp och röra mig igen då förlossning räknas som "normal" om det sätter igång.

Imorgon går vi in i vecka 33 iaf...skönt!!!!