Varför ska det va så jobbigt?

Nu sitter ja här igen å har precis läst inlägget på dagboken om förlossningen med elvira och känner bara att NEJ jag vill verkligen inte igen! Ena dagen så känns det att va fan klart det går bra inga problem, jag dog ju inte sist och så illa som de va då lär de inte bli igen! Men så andra dagen så får ja panik alltså PANIK!!! Kan grina en hel dag och hela nätter! På nått konstigt vis är ja inte nervös inför denna förlossningen ändå trotts detta! Fär ja vet att man klarar det! Bara det att jag är så rädd ändå! Och dessa jävla mardrömmarna, tror ju dock att det är de som gör att ja tänker på det jämt! Hade inte de kommir när ja lyckats somna så tror ja inte allt detta skulle va så jobbigt!

Känner iaf av pojken i magen mer å mer för varje dag nu :) så mysigt! Och ja längtar verkligen efter honom :) försöker komma på namn men i nuläget verkar det inte som han får nått :p ikväll ska ja till en kompis ånäta goa mackor å dricka the å bara töla :)