Varför dyker den upp nu?!

God kväll denna fredag!

Ligger i soffan, haft en ganska bra dag, fram till efm, då sket sig allting!

Orsaken?

Det gamla vanliga, som jag börjat lessna på till TUSEN nu, snart är det nog!

Jag ifrågasatte min kära sambos sätt att tänka & vara kring bilarna/kompisarna.

Att han under dessa två veckor av ledighet, varit med sina bilar & bilkompisar HELA tiden, VARJE dag, flera timmar......

Han förstår inte mig alls i den här frågan, han ser mig bara som en bitch som förstör hans chanser till att få leva ut sin älskade hobby!!

Vi pratade lungt & sansat & han verkade faktiskt ta in det jag sa idag, tack för det liksom!

Men, till svar på en av mina frågor får jag, " jag kommer lessna på att skruva snart ialf "

Varför då svarar jag då, eftersom jag inte kan tro det, han har hållt på sedan han var 15 år gammal, nu fyller han 29 den 29:e....

" för att du tar död på det " blev det svaret, SUCK!

Oki, är absolut inte min mening, vill att han ska ha sin hobby, göra det han vill göra, MEN INTE JÄMT & inte alltid ta sina vänner & bilar före sin familj, hur svårt ska det vara att fatta liksom?!

Jag frågade om han var lycklig nu, JA blev hans svar.

Frågade då om han trodde att han skulle vara lycklig även utan mig.

Det svaret blev ju bara för mkt & jag kunde inte låta bli att känna gråten i halsen!

Vafan försöker jag ens hålla ihop oss för om det är så han känner?

Tror han att jag blir gladare & lyckligare av ett sådant svar?

Jag kan lika gärna dra nu liksom, spara på allt jobbigt åt oss båda lix.

" Ja jag hade varit lika lycklig utan dig som jag är nu "

FY FAN, jävla karl fan, det kvittar alltså om jag finns i hans liv eller ej, hur jävla älskad känner man sig nudå?! Inte ett SMACK & det kändes som att det var det enda jag behövde veta...........

Hela diskussionen slutade med att jag sa med gråten i halsen " att är det så du känner, vill jag inte vara med dig längre!! Jag vill inte leva ihop med någon som lika gärna kan leva utan mig! "

Sen gick jag upp till sovrummet, stoppade i min MP3 & sket i hela mitt jävla liv för en stund.............

På det sen, tittar man ner på magen, känslan som biter tag i mig, får mig att vilja skrika rakt ut av ren jävla ångest & smärta!!

Jag hatar honom för att han får mig att känna den här känslan, att jag inte vill ha mitt ofödda barn TACK VARE HONOM!!

Jag vill INTE bli själv med två barn, små barn dessutom, & det är HAN som ville ha barn nummer 2 tätt, va fan skulle jag gå med på det för då?!

Även om jag vill ha detta barn från första stund & aldrig ångrat mig tidigare, ångrar jag mig som fan nu, när jag bara känner mig fett utsatt.......

Tar det slut mellan oss nu, är det INTE HAN som får sitt liv totalt upp & ner vänt, inte lika mkt som mig ialf :S

Han har allt, äger allt vi har typ!

Jag har inget boende, ingen bil, blir dessutom ensam med två barn!

NEJ, jag önskar bara att jag kunde få gå tillbaka i tiden, stabilisera vårat förhållande lite mera efter att Jullisen kommit till världen, vi är nog egentligen inte redo för nummer två, riktigt än & som det känns nu, går det bara utför, nått så otroligt.........

Fan, nu måste jag reparera allt, försöka fixa till OSS, för nu ska vi bli tvåbarnsföräldrar, även om det nu i efterhand kanske inte var det allra smartaste!

Vi MÅSTE lyckas, för våra barns skull, så är det bara.................

Ett fett deppigt inlägg idag, men vem fan ska man prata med?!

Jag har ingen jag vill prata med detta om, jag känner mig så totalt dum i huvudet som det är, att jag då skulle sitta hos tex min mamma eller syster & beklaga mig & säga att jag nästintill ångrar beslutet om att skaffa nummer två, nu, skulle inte hjälpa mig ett dugg, jag skulle bara bli dumförklarad & få höra att jag ska fan inte gnälla nu, gjort är gjort!

Nope, jag måste inse, att blir jag ensam med två barn, är det meningen & i så fall, det absolut bästa för alla parter, jag ÄR stark & jag ÄR bättre än det här livet, jag förtjänar så mkt mera än vad han ger mig just nu..................

En fett less & förtvivlad snart 2 barnsmamma!