Varför?

Min bästa kompis har barn med en tjej, efter en kortare relation, han har funnits där under hela graviditeten och sen pojken föddes, han t.om bor hos tjejen för att hjälpa till att ta hand om sin son. Han är rädd att om han inte bor där så får han inte se sin son. Just nu har mamman ensam vårdnad eftersom de inte är tillsammans och de väntar på en tid hos familjerätten för att skriva under papper för gemensam vårdnad. Han är helt underbar denna lilla prinsen, alltid glad och ler som en solstråle och hans pappa är helt fantastisk med honom. Han har offrat allt för honom och finns där hela tiden och man ser verkligen hur glada de är för varandra och hur trygg pojken är med sin pappa. Han är t.om med lugnare hos sin pappa än hos sin mamma och föredrar att bli matad och sova med sin pappa. Mamman är den mest elakaste människan jag har träffat, hon tänker bara på sig själv och njuter av att såra folk. Hon gnäller hela tiden på allt och alla och om folk inte gör som hon vill, då "mår hon dåligt och blir deprimerad". Hon klagar på min kompis att han bara jobbar och inte bryr sig om sin son, ringer honom på jobb hela tiden och säger att hon inte orkar ta hand om pojken mer och att han måste komma hem, trots att det är han som går upp på nätterna. Hon har tidigare varit beroende av tabletter och nu börjar det luta åt samma håll, hon tar fler tabletter än hon fått ordinerat och däckar hela tiden, vill dricka och festa varje helg och blir sur när min kompis säger nej, att hon ska umgås med sin son och om hon inte slutar missbruka tabletterna och dricka så kommer han anmäla henne. Då börjar hon gråta och säger att alla är så elaka mot henne och att ingen tycker om henne, att det är jobbigt att ta hand om pojken, men det är ju inte hon som gör det!!! När inte pappan tar hand om honom, lämnar mamman nästan alltid bort honom.

Ja, finns så mycket att det tar aldrig slut, så för att korta av det, pappan vill ha pojken hos sig halva veckan för att han är orolig, han har försökt med flera olika förslag men hon är inte med på något, utan sätter sina behov före sin pojke hela tiden. Nu väntar de på en tid i rätten också angående pojkens boende och hon hotar med att hon ska ta livet av sig om pappan får boendet. Hon är verkligen ingen bra människa, jag blir förtvivlad när jag ser hur lite hon tänker på sin son och bara på vad hon vill alltid.

Varför får sådana människor barn? Hon har gjort en abort också för något år sen och sen blir hon gravid igen....Hur kan man vara en sådan hemsk människa och så ändå få en sådan underbar son?? Det gör ont i mitt hjärta, ont i mitt mamma hjärta när jag tänker på denna underbara pojke som hon bara klagar över hela tiden.......och så måste jag själv kämpa så....Varför finns det sådana människor som inte skulle haft barn men som ändå får det medans vi andra gör allt för att få men ändå inte får???