Värdens mest ensama!!!

Det är då fan inte lätt att vara gravid! Hormonerna gör det ju omöjligt att ha ett räkt humör!

Hur kan det vara att man har så mycket människor runt omkring sig men ändå känna sig så otroligt ensam?
Min sambo har kommit in i en deprition sen han blev arbetslös, han lägger sig och xover runt 06.00-07.00 och sover fram till 15.00 typ, och så är han så jävla grinig och sur jämt! Och jag jobbar och står i, tvättar, lagar mat, diskar och städar. Och som om inte det vore nog så ska jag börja jobba på ett till jobb för att vi ska kunna få alt att gå runt, så nu sitter jag med två jobb och ett hem att sköta medans han ligger framför datorn hela jävla dagarna och klagar på att det är stökigt, att det inte finns några kläder att ha på dig eller att han vill ha mat!!! Ddet hade vart jobbigt i vanliga fall men nu är ja ju gravid och som sagt så gör hormonerna det 1000 gånger värre!!! Jag har inte sovit en hel natt på över 3 veckor, för att han sitter uppe och kollar på tv och äter i sängen, och jag är konstant trött!!!! Så igår så gick jag in och la mig och sov på soffan vid 5 tiden, kom hem från jobbet vid 01.30 så man fick ju inte sova många timmar innan man fick flytta på sig...
Älskar min sambo över allt annat, men just nu så är allt jobbigt!!!!! Faaan!!!!!
Vill bara skrika och gråta men jag kan inte...
Mår illa och har så jäkla ont i ryggen, och tabletter hjälper ju inte... BLir snart tokig på allt!!! kan jag inte bara få sova i en månad så att allt känns bättre?!

Önskar att jag kunde få krypa upp i någons famn och bara bli hålld om!!

Tack för att jag fick skriva av mig lite... Ta hand om er alla!!
Over and out!