värdelös

Det är så jag känner mig just nu, värdelös. Jag vet att de inte går att förhindra ett missfall, men endå så känner jag mig så skyldig.. att de skulle vara mitt fel. Missfall är vanligare än vad man egentligen tror, men nu har vi fått 2 missfall inom 6 månader.. Tankarna blir ju på en gång att de skulle vara något fel på antingen mig eller sambon eller kanske båda? Vi två kanske inte kan få barn ihop?!

Gynokologen som konstaterade missfallet frågade om jag har haft mycket stress runt omkring mig, vilket jag har haft.. väldigt mycket, både privat och på jobbet. Tänk om det är därför vi fick missfall?! Då är det ju mitt fel...

Idag har jag varit inne i min egna lilla bubbla. Stängt alla känslor ute, har inte tillåtit mig själv att känna efter.. tills jag började städa och upptäckte bilden från vul jag gjorde i v.6+6 på lilla knytet. Då gick inte inte att stänga ute känslorna, tårarna kom och de kom många.

Ringde till jobbet under eftermiddagen och sa till att jag inte kommer på söndag och jobbar, känner att jag verkligen inte klarar av de. Kommer att vara ledig nu fram till torsdag nästa vecka. Känns skönt att ha några dagar på sig att "återhämta" sig.

Det här blev ett deppigt dagboksinlägg, men var tvungen att skriva av mig lite..