Vårdcentralen
jvsm · 2012-10-05 · 349 visningar
Hostade och hostade, fick inte sova något i natt heller. inte bra. Släpade mig iväg till vårdcentralen idag på morgonen, maken följde med istället för å åka och jobba.
Fick träffa doktor som konstaterade att det iaf inte var lunginflammation eller bakterie, troligen virus. Sänkan var bara 9. Skrev ut mer hostmedicin. Han skrev ut den hostmedicin som de sa på akuten i februari att jag _inte_ fick ta. (Då jag sökte efter tre veckors hosta och var orolig för ärtan i magen - eftersom jag hört att man inte ska hosta så mycket som gravid... Då var sänkan 18!).
Doktorn visade mig FASS. Mollipect är den man ska vara försiktig med under lång tid i graviditet, speciellt under första trimestern. Cocillanan är bättre - speciellt som gravid då man minskar hostkramperna - vilket minskar hotet om missfall. På akuten sa de alltså tvärtom. Frågade om de andra medicinerna - och ja de sa ungefär precis tvärtom på akuten mot vad som står i FASS! Och sedan dog ärtan 1 ½ vecka senare... De tog ju prover på fostret sedan efter att de tog ut det och det var normalt utvecklat, fanns inga fel, och både livmoder och moderkaka hade fortsatt växa.
Ärtan dog i onödan. :-( Jag skulle blivit mamma den 16 september. Den känslan... Började störtböla där jag satt i väntrummet till labb.
Nu ger jag mig inte. Jag är så trött, så trött, så matt så det är inte klokt. Men jag ger mig inte. Ska kämpa för den här bebisen (även fast jag har känslan av att den är defekt pga alla blödningar och kramper - vilket ärtan inte var - bortsett från all hosta och snuva då mådde jag BRA, inte varit så pigg på flera år!) och bråka med läkarna tills det inte går att bråka längre.
Imorse var jag så trött och less att jag sa till maken att nu får det bli abort, jag orkar inte mer berg-och-dalbana, att jag ger upp allt. Men efter att fått veta att jag ätit fel mediciner - pga vad de sa på akuten (maken var ju med - gissa om han är arg nu!) i februari är jag ledsen bitter och arg. Omvartannat.
Doktorn var iaf bra och sympatisk (alltid läskigt att träffa okänd doktor när man får komma på drop-in) och höll med om att det var bra att jag vilade ett par veckor så kroppen får må bättre och jag får sluta blöda, så det kanske blir en bebis i slutet av maj...
Fick träffa doktor som konstaterade att det iaf inte var lunginflammation eller bakterie, troligen virus. Sänkan var bara 9. Skrev ut mer hostmedicin. Han skrev ut den hostmedicin som de sa på akuten i februari att jag _inte_ fick ta. (Då jag sökte efter tre veckors hosta och var orolig för ärtan i magen - eftersom jag hört att man inte ska hosta så mycket som gravid... Då var sänkan 18!).
Doktorn visade mig FASS. Mollipect är den man ska vara försiktig med under lång tid i graviditet, speciellt under första trimestern. Cocillanan är bättre - speciellt som gravid då man minskar hostkramperna - vilket minskar hotet om missfall. På akuten sa de alltså tvärtom. Frågade om de andra medicinerna - och ja de sa ungefär precis tvärtom på akuten mot vad som står i FASS! Och sedan dog ärtan 1 ½ vecka senare... De tog ju prover på fostret sedan efter att de tog ut det och det var normalt utvecklat, fanns inga fel, och både livmoder och moderkaka hade fortsatt växa.
Ärtan dog i onödan. :-( Jag skulle blivit mamma den 16 september. Den känslan... Började störtböla där jag satt i väntrummet till labb.
Nu ger jag mig inte. Jag är så trött, så trött, så matt så det är inte klokt. Men jag ger mig inte. Ska kämpa för den här bebisen (även fast jag har känslan av att den är defekt pga alla blödningar och kramper - vilket ärtan inte var - bortsett från all hosta och snuva då mådde jag BRA, inte varit så pigg på flera år!) och bråka med läkarna tills det inte går att bråka längre.
Imorse var jag så trött och less att jag sa till maken att nu får det bli abort, jag orkar inte mer berg-och-dalbana, att jag ger upp allt. Men efter att fått veta att jag ätit fel mediciner - pga vad de sa på akuten (maken var ju med - gissa om han är arg nu!) i februari är jag ledsen bitter och arg. Omvartannat.
Doktorn var iaf bra och sympatisk (alltid läskigt att träffa okänd doktor när man får komma på drop-in) och höll med om att det var bra att jag vilade ett par veckor så kroppen får må bättre och jag får sluta blöda, så det kanske blir en bebis i slutet av maj...
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.