Var jag hemsk nu?
Matilda_W · 2012-04-19 · 584 visningar
Ja som rubriken lyder så känner jag min inte så himla snäll just nu.. Grejen är att jag och sambon har diskuterat det här med dop/namngivelse, vi kom överens om att det inte kommer bli ett dop utan att jag och min syster (som fick barn i Mars) +våra barn och våra respektive ska vara på våra föräldrars lantställe där det finns en sjö som vi ska vara vid och bjuda familjen på lite bål+mat på midsommar :) Där kommer vi då namnge våra barn på vårat eget lilla sätt, bara familjen :) jag tycker detta är en super bra idé då jag själv inte är troende och anser att mitt barn får själv välja sen om h*n vill vara medlem i svenska kyrkan och vara troende. Om barnet sen vill konfirmera sig så finns det ju möjlighet till att döpa sig då. Detta med namngivelse var min idé då min sambo inte kände att det spelade någon roll för honom om vi hade dop eller namngivelse så han tyckte det lät som en bra idé..
MEN.. Nu när vi var och hälsade på min sambos föräldrar så började min svärmor ta fram en massa kläder som hon sytt till min sambo när han var liten, där fanns även hans dopklänning som hon stolt visade upp och sa att hon längtade tills vårat barn kommer ta över denna då när h*n döps....
Ja, jag kanske ska tillägga att mina svärföräldrar är rätt bra troende... Jag förklarade vår plan att det kommer bli namngivelse istället för dop.
Min svärfar tog väl detta inte så bra då han började gråta (?!) Jag kände mig jätte hemsk! Men jag anser även att det är väl inte upp till dom att ha en åsikt i detta?! Det är väl ändå upp till min och min sambo hur vi vill uppfostra vårat barn, och jag är ju bara ärlig när jag säger att jag kan tyärr inte stå för mitt barns kristna uppfostran! Jag har själv blivit uppfostrad kristet men senare i livet blivit ateist och jag menar ju inget illa med att inte döpa vårat barn! Jag tycker bara man som människa borde få välja det själv och jag har absolut inget emot dom som väljer att döpa sitt barn (missförstå mig inte) men det är inte så VI vill gå tillväga.
Så.. Jag hoppas min svärfar smälter detta nu och förstår att min tanke inte är att såra någon. men det snurrar i mitt huvud som bara den och jag känner mig elak mot hans gamla far, han är ju antagligen väldigt inne på det här med traditioner.
MEN.. Nu när vi var och hälsade på min sambos föräldrar så började min svärmor ta fram en massa kläder som hon sytt till min sambo när han var liten, där fanns även hans dopklänning som hon stolt visade upp och sa att hon längtade tills vårat barn kommer ta över denna då när h*n döps....
Ja, jag kanske ska tillägga att mina svärföräldrar är rätt bra troende... Jag förklarade vår plan att det kommer bli namngivelse istället för dop.
Min svärfar tog väl detta inte så bra då han började gråta (?!) Jag kände mig jätte hemsk! Men jag anser även att det är väl inte upp till dom att ha en åsikt i detta?! Det är väl ändå upp till min och min sambo hur vi vill uppfostra vårat barn, och jag är ju bara ärlig när jag säger att jag kan tyärr inte stå för mitt barns kristna uppfostran! Jag har själv blivit uppfostrad kristet men senare i livet blivit ateist och jag menar ju inget illa med att inte döpa vårat barn! Jag tycker bara man som människa borde få välja det själv och jag har absolut inget emot dom som väljer att döpa sitt barn (missförstå mig inte) men det är inte så VI vill gå tillväga.
Så.. Jag hoppas min svärfar smälter detta nu och förstår att min tanke inte är att såra någon. men det snurrar i mitt huvud som bara den och jag känner mig elak mot hans gamla far, han är ju antagligen väldigt inne på det här med traditioner.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.