\"Var dag har sin plåga\"

Tidigare (kring v.28-32) kändes det för var vecka hur magen växte och blev tyngre. Nu är det nästan från dag till dag.

Insåg en dag när jag låg på rygg och tröck på magen att "shit, jag kan inte andas!".

Likväl en natt förstod jag att fan, jag kan inte ligga på vänster sida för då somnar hela benet.

Och magen växer.

Matportionerna blir lite mindre.

Syreupptagningen blir lite sämre, liksom lungkapaciteten.

Förståelsen över att vi ska ha barn börjar smyga sig på.

Kärleken, både till den lilla alien i magen och partnern, gror till ett mer eller mindre konstant småleende.

Förutom den konstanta "ont i magen oron" över ekonomin och boende så mår jag ändå ganska bra.

Sambon köpte mig selen jag vill ha (ergobaby bärsele) trots att jag tjatar hål i huvudet på honom om att vi (han) ska hålla hårt i pengarna.

Bebiskläder har vi allt vi behöver utom tygblöjor.

Vi behöver köpa in apotek och vanliga blöjor.

Spjälsäng finns, skyddet fattas.

Sele finns, inlägg behövs.

Bäddset behövs fixas men kudde, madrass och små täcken och filtar finns.

Lagom mycket att göra nu när det är som minst 4 veckor kvar. I för sig kan det även dröja upp till 9 (!) veckor med men då finns det nog alltid nånting att pyssla med..!