Vantrivs på jobbet...

Fredags var nog den värsta dagen på lääänge. Nog för att jag vet att tjejerna på jobbet är falska och snackar en väldig massa skit så fort de får tillfälle, men det här va ju som en kniv i ryggen. Inte på något sätt har de antytt för mig att jag gjort eller inte gjort något som är fel och sen helt plötsligt blir jag inkallad i konferensrummet och får världens utskällning utav chefen därför att det påstås att jag inte gör mitt jobb, att jag slöar och latar mig på arbetstid. Det till och med antyddes att jag inte längre gör mig förtjänt av min lön för att jag inte orkar bära lika tungt och för att jag går oftare på toaletten nu än förut!

Herregud, jag ville bara sjunka genom jorden. Blev så himla ledsen. Vad ska man säga liksom? Ursäkta om ni tycker att jag jobbar långsamt, det hade jag ingen aning om, men jag gör så gott jag kan. Och jag vet att det kan bli en del spring på toaletten nu för tiden men jag går inte dit i onödan om det är det ni tror utan när jag har behov där att uträtta.

Och sen måste jag gå tillbaka dit, sätta mig där och fortsätta jobba som ingenting tillsammans med dessa hemska människor. Och imorgon måste jag dit igen, och på tisdag, och på torsdag....osv osv osv

Jag hoppashoppashoppashoppas så innerligt att försäkringskassan kommer godkänna min ansökan om havandeskapspenning. Och i så fall har jag bara ca 8 hemska veckor kvar på jobbet. Och om inte........så tänker jag sluta då i alla fall!!!!!!!!!!! Jag får väl gå utan pengar tills jag kan börja ta ut föräldraledigheten. Mår så himla dåligt av att behöva vara där. Förstår inte hur det kan få gå till så här på en arbetsplats, hur man som chef kan tillåta att vissa anställda blir utfusna och påhoppade av de andra. Jag är ju inte den första heller..... känner till två andra tjejer som arbetat där innan mig som blev mer eller mindre behandlade likadant. Tyvärr va det ju dom som tillslut blev tvungna att byta jobb och inte mobbarna. För ja, det kan man kalla dem. Mobbare. Utfrysare. Skitsnackare. Och bitterfittor.