väntan e över

Den 17/4-12 var den bästa dagen i mitt liv, efter 9 månaders väntan så kom Oliver till världen, Här är min förlossningsberättelse.

Slemproppen gick på söndags morgonen (3 dagar efter bf) och jag var hemma hos min mamma, jag fick inte mycket sömn den natten p.g.a förvärkar.klockan 20 i 04 natten til måndagen så väckte jag mamma som höll mig ällskap hela natten och morgonen. Jag hörde av till Olivers pappa vid 08-09 på morgonen och vid 12 tiden kom jag in till förlossningen med min kusin. nån timme senare var livmordern helt utplånad och jag var öppen 4cm. Jag fördrev tiden med att spela kort. Nästa gång dom kollade hur öppen jag var så var de 6cm. Och när värkarna blivit intensivare så fick jag prova tens apparaten, den tyckte jag gjorde ondare än själva värkarna och sen fattade jag inte hur den funkade. kl 18:15 fick jag epiduralen, och den blev min kompius under hela förlossningen. Efter den kände jag inte en värk och det var så skönt. Sen fick jag även lustgas och den gjorde mig riktigt snurrig. Jag hade två underbara barnomorskor med vid förlossningen ( den ena var en barnmorske student) 01:01 natten till tisdag kom Oliver till världen 3825g och 51cm lång. Och det var verkligen en underbar men konstig känsla att han inte längre låg i magen utan på magen och han var så underbart fin. Igår blev han 1 månad och väger nu 4500 g och är lång54cm.

När det kommer till Olivers pappa så har jag inte blivit de minsta klokare på honom, å nu har hans familj börjat bete sig konstigt också. Under hela min graviditet så har de sagt att de ska komma och hälsa på och att jag kan komma och bo där om jag ville. och så sent som samma dag Oliver föddes så sa hans mamma ( Olivers farmor) att hon skulle komma och hälsa på. Sen gjorde jag det STORA misstaget att vilja vara snäll mot Olivers pappa och lät honom ta med Oliver till sin familj några timmar när Oliver bara var några dagar gammal. Och sen dess så tror de att de bara e för Olivers pappa att komma och hämta honom varje helg och ta med honom till Västerås. Men nu när jag sagt i från och inte längre går med på vad som helst så har jag fått höra mykke skit. Jag hindrar Olivers släkt och familj på hans sida från att ta del av Olivers uppväxt och att de får väl se när i framtiden de får träffa honom. Det gör allt de kan för att ge mig dåligt samvete för att de inte träffar Oliver, jag har sagt att jag kan följa med om de vill att Oliver ska komma till dom eller att de kan komma hit men de duger tydligen inte. Då kan jag inte göra nått åt att det missar hans uppväxt för Oliver lämnar inte min sida igen förens han e stor nog att vara i från mig. Jag har fått jätte mykke bra stöd hos min familj som är dom som får mig att stå på mig och att inse att det är jag som gör det som är bäst för Oliver och att dom ( familjen på hans pappas sida) inte ser till hans bästa utan bara vad dom vill. Imorgon är det lördag och då kommer Olivers pappa hit för att träffa honom. hoppas faktiskt att han inte stannar så länge så jag hinner göra nått innan Oliver ska sova för vällen.

Och att jag fått ta så mykke skit från hans pappa med familj efter allt jag gjort för att vara snäll mot dom under graviditeten är helt sjukt. Det skulle inte behövt vara så här om inte J dumpat mig när jag blev gravid, vilket han gjorde för jag blev gravid och inte gjorde abort som han ville. Nu vill han träffa Oliver varje helg och hålla på. Men jag har bestämt mig för att jag kommer berätta för J`s mamma om allt hennes son sa och gjorde mot mig när jag berättade att jag var gravid. det kommer inte gör hennes stolt över hennes son och då kanske hon förstår mig lite också. Hon e juh trotts allt vuxen och har 3 egna barn..