Vändningsförsöket
Ztiwie · 2012-02-21 · 874 visningar
Ungen vände på sig.
Efter att legat så snällt nedåt sedan ca v 30, så fick h*n plötsligt för sig att vända sig.
Onsdag 15 feb -12
Rutinkontroll hos barnmorskan. Jag berättar att jag haft väldigt ont sedan de senaste besöket men mina mammor har lugnt förklarat att det är som det ska och att bebis är på väg. När BM ska kolla hjärtljuden känner hon som vanligt på magen innan, och upptäcker till min förskräckelse att bebisen som sagt har vänt sig till säte.
Det enda jag ser framför mig är att jag ligger på operationsbordet för att snittas. En tanke som judt då skrämde mig väldigt mycket.
BM ringer genast till Näl och jag får en tid för vändningsförsök på fredags morgon. BM drar en noga förklaring på hur det hela går till och även hur jag ska förbereda mig. Ringer sambon med tårarna brännandes innanför ögonlocken.
Fredag 17 feb -12
Har inte fått äta sedan kl00:00. Man får bara äta en flytande frukost, för mig blev det nyponsoppa och lite yoghurt. Vi möts av Stina som även är Sektionsledare på Obstetriska mottagningen. Det blir hon som tar hand om oss båda tillfällena. Det hela gick kortfattat till så här:
- Ultraljud. Det konstateras att min BM hade rätt, bebis ligger helt galet
- CTG-kurva, fick även en liten knapp jag skulle trycka på när jag kände bebisen röra på sig.
- Det sätts en infart i min hand (för medicin. Blev ett rejält blåmärke efteråt!)
- Det tog ca 1,5 timme innan läkaren som skulle försöka sig på vändningen kom. Hon gör ett andra ultraljud och känner på magen. Jag får Bricanyl, Och får hjärtklappning och hela kroppen börjar skaka utav detta, Både läkaren och BM pratar lugnt med mig igenom det och det är över på någon minut. Djupa lugna andetag är det enda som hjälper emot det. När det lugnat sig tar läkaren tag om bebisens rumpa och "lyfte upp" den samtidigt som hon pressade bebisens huvud längstmed min högra sida och neråt. Ja, det gjorde ont. Inget att hymla med, det pressade och värkte när hon vred , men det försvann direkt när hon släppte och vändningen var avklarad. Hon gjorde ännu ett ultraljud, bebis fick inte med sig fötterna! Dom låg kvar nere i bäckenet framför bebisens ansikte.
- Ny CTG-kurva, noga med att det var sittandes denna gången. Jag tycker att bebisen bökar väldigt mycket där inne.
- Ett sista ultraljud, bebisen vill inte dra till sig fossingarna utan sitter fast med dom vid mitt vänstra höftben. Vi får en ny tid på Måndag för att se hur bebisen bestämt sig för att ligga.
Måndag 20 feb -12
Samma förberedelse som inför förra undersökningen. Så hungrig som satan och illamående.
Men det blir bara ett snabbt ultraljud, för bebisen har lagt sig till rätta och arbetar även för fullt för att borra ner sig i kanalen! Så nu kan bebisen komma när som helst!
LYCKA !
Efter att legat så snällt nedåt sedan ca v 30, så fick h*n plötsligt för sig att vända sig.
Onsdag 15 feb -12
Rutinkontroll hos barnmorskan. Jag berättar att jag haft väldigt ont sedan de senaste besöket men mina mammor har lugnt förklarat att det är som det ska och att bebis är på väg. När BM ska kolla hjärtljuden känner hon som vanligt på magen innan, och upptäcker till min förskräckelse att bebisen som sagt har vänt sig till säte.
Det enda jag ser framför mig är att jag ligger på operationsbordet för att snittas. En tanke som judt då skrämde mig väldigt mycket.
BM ringer genast till Näl och jag får en tid för vändningsförsök på fredags morgon. BM drar en noga förklaring på hur det hela går till och även hur jag ska förbereda mig. Ringer sambon med tårarna brännandes innanför ögonlocken.
Fredag 17 feb -12
Har inte fått äta sedan kl00:00. Man får bara äta en flytande frukost, för mig blev det nyponsoppa och lite yoghurt. Vi möts av Stina som även är Sektionsledare på Obstetriska mottagningen. Det blir hon som tar hand om oss båda tillfällena. Det hela gick kortfattat till så här:
- Ultraljud. Det konstateras att min BM hade rätt, bebis ligger helt galet
- CTG-kurva, fick även en liten knapp jag skulle trycka på när jag kände bebisen röra på sig.
- Det sätts en infart i min hand (för medicin. Blev ett rejält blåmärke efteråt!)
- Det tog ca 1,5 timme innan läkaren som skulle försöka sig på vändningen kom. Hon gör ett andra ultraljud och känner på magen. Jag får Bricanyl, Och får hjärtklappning och hela kroppen börjar skaka utav detta, Både läkaren och BM pratar lugnt med mig igenom det och det är över på någon minut. Djupa lugna andetag är det enda som hjälper emot det. När det lugnat sig tar läkaren tag om bebisens rumpa och "lyfte upp" den samtidigt som hon pressade bebisens huvud längstmed min högra sida och neråt. Ja, det gjorde ont. Inget att hymla med, det pressade och värkte när hon vred , men det försvann direkt när hon släppte och vändningen var avklarad. Hon gjorde ännu ett ultraljud, bebis fick inte med sig fötterna! Dom låg kvar nere i bäckenet framför bebisens ansikte.
- Ny CTG-kurva, noga med att det var sittandes denna gången. Jag tycker att bebisen bökar väldigt mycket där inne.
- Ett sista ultraljud, bebisen vill inte dra till sig fossingarna utan sitter fast med dom vid mitt vänstra höftben. Vi får en ny tid på Måndag för att se hur bebisen bestämt sig för att ligga.
Måndag 20 feb -12
Samma förberedelse som inför förra undersökningen. Så hungrig som satan och illamående.
Men det blir bara ett snabbt ultraljud, för bebisen har lagt sig till rätta och arbetar även för fullt för att borra ner sig i kanalen! Så nu kan bebisen komma när som helst!
LYCKA !
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.