väldigt ung, väldigt orolig..

är så sjukt orolig, tänk om det har inträffat? eller så inbillar jag mig bara väldigt mycket. att vara i en sån här pass ung ålder och känna på sig att de finns en chans att någonting kan börja växa i min mage. även fast de kanske inte har börjat växt någonting så vet jag att de kanske är pågång. de sårar mig att fall de skulle vara så, så måste jag ta mitt beslut. även fast jag inte skulle kunna ha samvete till en abort, för de är ju ändå jag som orsakat detta? de är som att skada och döda någonting som är av samma kött och blod som mig, även fast den inte blivit en mäniska än så vet jag att den skulle ha blivit det. varför ska detta just hända mig? varför är man så ung och dum ibland... jag vet att jag kommer lära mig uttav mitt misstag, men de snurrar så många frågor innuti mitt huvud. och även fast jag får svar på de mesta av äldre som vet mer än mig så känns det ändå oklart. det är väl overkligt om man säger så.. jag ångrar mig så otroligt mycket att jag inte skyddade mig, men de är lätt att vara efterklok. som många andra säger så är de ingen ursäkt att man är så in i norden kär så de gör ont i ens själ. jag måste tänka på de som är bäst för mig själv också, men de är svårt när tankarna är någon annan stans... även fast de känns tufft nu så kommer det att ordna sig, jag har mina vänner vid min sida vilket gör att jag känner mig betydligt starkare. vissa kanske tycker att de här är överdrift, men nej.. jag är orolig och de är inte förbjudet att vara de i detta fall. på torsdag ska jag in på UM och testa mig, jag hoppas på det bästa. och hoppas på att min kropp bara spelat mig ett spratt med denna magvärk och smått umma bröst.