Våga tro?

Vecka 8 nu, och jag börjar nästan tro att det lilla liv inom mig har bestämt sig för att stanna. Det är grymt svårt att glädjas för mycket efter två missfall på raken.
Jag vet att ett ultraljud som visar ett bultande hjärta inte är nåt säkert sätt att ta reda på om det kommer hålla hela graviditeten ut, men det skulle ändå få mig att må så mycket bättre.

Symptom som ömmande bröst och illamående (både förmiddag och kväll) finns där, till och med mer än tidigare graviditeter. Tvivlet kvarstår.

Senast i kväll frågade jag sambon när vi ska börja glädjas över detta. Han var redan försiktigt glad sade han. Jo ja det är väl jag också, men jag vill känna den där ofantliga lyckan och dela den med släkt och vänner.

Får väl be om det där ultraljudet och ta det därifrån...