Vad ska man säga...

Det går upp och det går ned.

Sov lite i natt iaf. Två o en halv timme ungefär, skönt. Varenda sekund behövdes. Hade lite ont när jag släpade mig upp vid 7 för mitt läkarbesök men det blev bättre när jag rörde mig, såklart.

Hos doktorn var det si och så. Han tyckte inte att jag skulle vaccinera mig. Hans ord var "Ska man verkligen vaccinera sig när man är gravid". Eh. Vårdguiden står det ju att man bör göra det ja. Han tyckte inte att jag skulle vara gravid heller. Han tyckte att jag var dum som var gravid med min hälsa. "bättre försöka om ett par år, kanske när jag är 38". Vad är det som säger att jag blir gravid då? Eller ens friskare? Med tanke på att jag bara blivit sjukare de senaste åren. Men nu var det ju för sent hur som helst... Sedan pratade han goja en kvart. Han klämde in på slutet att jag skulle lycka till och hoppas jag får en frisk bebis. Eeeeh. Jaa. Normal gubbe? Själv satt jag mest och bölade. Kändes inte fint alls. Hatar att gråta in public.

Sure, jag vet att jag är fet och sjuk. Men vi har också försökt länge. Och hade jag inte blött hade jag troligen inte fått foglossning redan, då hade jag mått bättre idag, kunnat röra mig betydligt mer - vilket är a och o. Och jag blir inte yngre. Och det här är sista försöket. Jag orkar inte mer. När alla andra pratade karriär, resor, pengar, pengar, pengar så talade jag familj. Det är det enda jag någonsin velat ha. En lugn och harmonisk familj, en man som jag älskar över allt annat och barn att ösa kärlek över. Min mormor sa alltid att där det finns hjärterum finns det stjärterum. Min mamma är uppväxt på en kökssoffa. De bodde på ett rum och kök när hon var barn. Vi har två rum och kök. Lite för trångt men wtf, min mamma blev ju "normal", läste på universitet och har flera examina. Så vad är det som säger att man måste misslyckas bara för att man inte är rik eller har stort fint hem...?

I min värld är det bättre med kärlek, omtanke och att må bra i själen, än stressa och tjäna massa pengar. Visst är pengar bra att ha, de betalar mat och tak över huvudet, men i slutändan måste det väl ändå vara annat än pengar som räknas...? I alla fall i min värld. Sedan är det självklart inte optimalt att vara tjock och sjuk. Men jag blir varken smalare eller friskare av att göra abort bara för att alla doktorer tycker att överviktiga inte ska skaffa barn. Jag har inte blivit friskare de senaste sex åren alls. Tvärtom. Lite sjukare för varje år, lite tröttare, lite mindre sömn, lite mer skador. Känns snarare som att tiden rinner iväg.

TIdigare tänkte vi att vi tar det som det kommer, blir det barn så blir det. Men så tickade åren, ett efter ett, och det blev inget barn. Paniken kom krypande. Ska vi inte få en familj?

Jag vet inte men jag blir bara arg på alla som säger att man inte ska skaffa barn om man inte har fancy jobb, fint hem eller perfekta kroppen. Vad är det som säger att de barnen blir lyckligare...? Jag var inte lyckligare av att växa upp i stor villa, tvärtom faktiskt. Visst - jag hade nära till naturen. Men annars satt jag bara där på mitt rum och läste mina böcker. Jag hade inte tv-spel, inte dator, inte tv, inte telefon. Inte förrän i gymnasiet blev det dator och telefon. TV hade vi ju en gemensam som mina yngre bröder ockuperade. Jag värdesatte helt andra saker i livet. Närhet. Omtanke. Gemenskap. Om jag någonsin får bli mamma hoppas jag att det är det jag kan lära mitt barn att värdesätta. Att det materiella har mindre vikt, att det är viktigare att må bra i sig själv, njuta av djur, natur, vänner och familj - än sitta och ha coolaste tv-spelen, telefonerna osv.

Jag vet inte. Jag är bara fundersam, irriterad och ledsen idag tror jag. Trötthet och hormoner gör väl sitt.

Hej på er, hoppas ni får/har en fin dag!