Vad håller du på med?!

Hej på er!

Måste bara skriva av mig lite för jag kan inte skriva de här i min blogg då jag vet att personen läser den.

Varning för långt inlägg!

Men jag stör mig så fruktansvärt jävla mycket på översittare som hela tiden måste påminna en om hur olika val man gör i livet.

Lärde känna denna tjej när jag hade fått William och vi har träffats till & från sedan dess, träffades oftare när jag var tillsammans med exet för de bor på samma ställe.

Var också därför jag försökte hitta mammor där ute.

Hur som helst så har kontakten det senaste året varit lite si sådär och jag börjar verkligen lessna på hennes beteende.

Förra året när vi var över och lekte så rev tydligen William hennes son men jag hann aldrig se det så får lite på hennes ord, helt klart en olyckshändelse eftersom han bara var 1½ år då.

I början på våren bjöd vi över dem (hon, hennes son & pojkvän) på middag och lek, det var första gången William haft en kompis hemma hos Kim och jag kände hur konstigt de var för honom.

Dela på hans leksaker, de gick efter en stund men så råkade han riva honom igen...ytterligare en olycka!

Ska tillägga att hennes son är mer än 1 år äldre än William och att W just då inte förstått att alla barn inte vill leka lika länge med samma leksak som honom.

I somras någon gång, måste varit slutet på sommaren, så åkte vi hem till dem på en lekdag och lunch.

Av någon anledning tyckte hon att vi kunde låta barnen leka själva och typ chilla men jag tror inte på att sånt funkar.

Vilket det heller inte gjorde.

De blev osams några gånger men inget mer med det, helt plötsligt så försöker hennes son stänga in William i hans rum fast han står och skriker nej & grinar!

Hon gör ingenting så då försöker jag förklara för hennes son att William tycker det är obehagligt att bli instängd (råkade låsa in hnm i lägenheten en gång i några min så han är ju lite traumatiserad).

Men ändå så fortsätter han, på något vis så slutade han till slut och sedan satt han & dummade sig när de lekte och William råkade riva honom när han skulle putta iväg honom.

Vi åkte iaf hem efter ett tag och när jag loggar in på facebook så börjar hon skriva.

Och från ingenstans tycker hon att jag typ uppfostrar honom dåligt "för jag sa inte åt honom ordentligt" det tyckte både hon och hennes mamma.

Samt att han hade rivit hennes son så hårt att han börjat blöda.

Så jag förklarade snällt för henne att han självklart inte rivit hennes son med flit men hon sket ju typ i det utan tyckte att han gjort det tre gånger men då sa jag "snälla de är ju tre gånger av en ren jävla slump!".

För hon sa även "Vincent vill inte leka med William mer" och ja tyckte de kändes så himla omoget, de är ju så till coh från & spec med den åldersskillnaden.

Vi blev väldigt osams efter den gången då båda måste upplevt att den andra förolämpade ens sätt att uppfostra, för jag blev ärligt talat upprörd över sättet hon typ dumförklarade mig på & jag slängde ur mig att jag tycker det är olämpligt att lära en 3 åring att göra helikoptern!

Hennes son drog vid ett tillfälle ned byxorna och viftade med snoppen, när de satt och lekte?!

Efter den incidenten i somras har vår kontakt varit upp och ned men jämt och ständigt ska hon säga saker som "ja vi prioriterar ju väldigt olika" eller "jag hade inte gjort de val som du gör" eller "ja jag och stefan skulle ju inte göra som ni gör.."

Asso ärligt talat, håll käften om du bara ska klanka ned på mitt sätt att leva?!

Hon har mycket tydligt sagt att hon vill jobba innan de skaffar barn och inte leva på lägsta pengen och hennes pojkväns inkomst och de respekterar jag.

Men av någon anledning stör det henne nå fruktansvärt att min kära fästman absolut inte ville att jag skulle jobba när jag var gravid (nu under sen hösten & vintern) och inte har någonsting alls emot att försörja oss.

Ska då tillägga att han inte betalar ett öre mer än han vill för min son.

Hon har också sagt till mig att hon inte tycker att man ska vara hemma med så stora barn för de mår bra av att gå på dagis, då har hon inte ens hemma hennes son ibland på hennes lediga dag från jobbet.

Senast igårkväll så slängde hon ur sig något i stilen med "att köra lastbil är ju så booring" (precis innan hade vi pratat om hennes mans arbetstider & då sa jag på skoj att hon aldrig skulle klara av att köra lastbil.)

Jag försökte ju skoja bort det och sa att man inte ska uttrycka sig om sånt man inte vet något om men då hade ju hon åkte med hennes morbror & de var ju skit tråkigt.

Så då sa jag bara att de är en väldigt stor skillnad på att sitta bredvid och att själv köra något på 25meter.

Sedan sa jag att det kändes väldigt dumt av henne att förolämpa mitt yrke rakt i mitt ansikte för jag har inte sagt något om att det bara är loosers som står i ett kök hela dagarna.

De båda jobbar på restaurant just nu, han är kock och hon vet jag inte vad hon gör.

Tydligen känsligt ämne för henne då hon säger att "om de ska vara så så har jag saker att kritisera hos kim"

Då frågade jag vadå men det ville hon inte säga.

De har knappt träffats så hon kan liksom inte kritisera honom enligt mig.

Sedan började hon klanga ned på svensson livet och att vara hemmafru så då förklarade jag hur vi har löst det och fick korta äckliga svar som "jaha va bra då", "Va roligt för dig då".

Så till slut sa jag bara "ja faktiskt jag tycker de är kul för mig och jag känner mig väldigt priviligerad över att jag har det så bra!".

Då blev hon tyst.

För bara några veckor sedan pratade vi även om förlovning & bröllop, då började hon igen om att det var fel att förlova sig tidigt och blabla.

Men jag vet att hon längtar så jävla mycket efter att hennes pojkvän ska gå ned på knä för det har hon sagt flera gånger.

Då kändes det i alla fall som att hon jämförde oss och jag tycker sånt är obegaligt, vi gör olika val i livet så är det bara.

Vi valde att inte vara tillsammans i hundra år för vi kände från dag ett då vi sågs att de här är rätt, de känns unikt!

Sedan har vi stött på våra hinder längs vägen men Kim har sagt flera gånger att han inte ångrar sig en sekund om att han gick ned på knä så tidigt.

Hon började ju självklart fråga massa trista saker om hur mycket vi tänkt lägga ned på bröllopet & vad ringen ska kosta och de är sånt som vi inte har pratat så mycket om än.

Vi ska lägga upp en budget och ett rimligt månadssparande när jag fått ett jobb.

Jag får helt enkelt känslan av att hon är väldigt avundsjuk på mig & måste yttra det i att lägga negativa kommentarer på mitt sätt att leva..

Jag VILL vara en HEMMAFRU, jag älskar det!

De är skit jobbigt ibland det vet alla men ändå det är ju värt allt slit.

[image1]