Vad fräckt!

Förra dagboks inlägget beskrev att jag fortfarande inte har mege men så idag vet jag inte vad som hänt. Plötsligt är den där. Det syns att jag väntar barn och jag kunde idag för förstagången säga att jag vet att jag har kännt bäbisen. Helt underbart! En stor sten har nu fallit från mitt hjärta och jag kan nu på heltid ägna mig åt att njuta fullt ut av mingraviditet. Något som jag inte vågat göra tidigare. Har ju varit så orolig för om det är något barn eller ej men nu vet jag. Så får ul visa om det är ett friskt barn men där känner jag att det inte är något jag kan påverka så varför oroa mig. Var ju klart lite orolig ett tag men nu så har det också släppt. Samma sak när det gäller förlossningen. Det kommer art gå bra och det är ju såååååå långt kvar.

Har funderat lite på om den här oron som varit är en fas som man gårigenom när man väntar sitt förata? Men så vet jag också att jag har lätt att oroa mig i onödan så kanske är det en kombo av både nerver och oros-fas? Det känns underbart att det släppt nu äntligen i alla fall!

Längtar till ul så jag får se vårt underverk! kram på er där ute!