Vad det tar på pysket det här!
Alischa · 2013-04-09 · 519 visningar
Senaste tiden har jag bara mer och mer blivit introvert, disträ, bara tänkt på att barnet ska komma och när?
Känns så orättvist att sambon bara kan indirekt säga: ja du är trött och kan inte sova, men det kan jag, så låt mig göra det, annars är det du som inte är schysst. och så menar han att han ska sova vidare o jag kan inte dela med mig av allt jag känner. O jag känner mig som världens känsligaste, gråtmilda person. Igår hade jag sammandragningar som inte var några värkar, de gjorde inte ont. De hade jag mesta delen av dagen, så jag kunde inte äta normalt, hade ingen aptit, ingen inspiration. På eftermiddagen var det längre uppehåll och det har verkligen inte kommit igång, o jag kunde inte sova förän vid 1 tiden. Nu sitter jag här vaken för att sambons väckarklocka ringt, och för att jag varit tvungen att ha ont i magen när jag vaknar. Men jag kände mig så jävla lurad av min kropp. Lite som in your face, såklart det inte ska börja i vecka 37, men här får du ett stort paket med förväntan, o så får du inte behålla det..
förlåt pessimismen, men känner att det finns ingen stans där folk verkligen förstår en, utom kanske här.
Önskar bara att det kunde börja på riktigt eller inte märkas fram till det börjar, men är inte så lyckligt lottad.
Typiskt jobbigt också att man precis har skrivit värsta positiva dagboksinlägget här i går morse om våren och allt.
Känns så orättvist att sambon bara kan indirekt säga: ja du är trött och kan inte sova, men det kan jag, så låt mig göra det, annars är det du som inte är schysst. och så menar han att han ska sova vidare o jag kan inte dela med mig av allt jag känner. O jag känner mig som världens känsligaste, gråtmilda person. Igår hade jag sammandragningar som inte var några värkar, de gjorde inte ont. De hade jag mesta delen av dagen, så jag kunde inte äta normalt, hade ingen aptit, ingen inspiration. På eftermiddagen var det längre uppehåll och det har verkligen inte kommit igång, o jag kunde inte sova förän vid 1 tiden. Nu sitter jag här vaken för att sambons väckarklocka ringt, och för att jag varit tvungen att ha ont i magen när jag vaknar. Men jag kände mig så jävla lurad av min kropp. Lite som in your face, såklart det inte ska börja i vecka 37, men här får du ett stort paket med förväntan, o så får du inte behålla det..
förlåt pessimismen, men känner att det finns ingen stans där folk verkligen förstår en, utom kanske här.
Önskar bara att det kunde börja på riktigt eller inte märkas fram till det börjar, men är inte så lyckligt lottad.
Typiskt jobbigt också att man precis har skrivit värsta positiva dagboksinlägget här i går morse om våren och allt.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.