V. 34 och massa sammandragningar

Hej igen graviditet!

Jag är gravid igen, har hunnit ta mig ända till v. 34 utan att lyckas skriva ett enda inlägg.. Det är helt galet. Har tänkt hela graviditeten att jag skulle skriva lite då och då här för det är ju himla roligt att läsa sen.. men det har jag inte lyckats med tydligen. Såg nu lustigt nog att första inlägget jag skrev här med min första graviditet oxå var i v. 34. Det är lite roligt. Får se hur mkt jag kommer kunna få med i det här inlägget som jag minns nu.. man glömmer ju fantastiskt snabbt alltså.. Så vart ska vi börja, jag blev gravid i augusti 2013. Testade 8 september en söndageftermiddag och testet visade positivt. Jag hade kännt mig jättetrött en tid och hade molande värk i magen som mensvärk. Jag hade inte fattat att det var bebis på g redan då det var andra ägglossningen som det tog på så att säga.. vi hade inte aktivit börjat satsa på bebisskapande så trodde inte det skulle gå så fort. Men tydligen så :) Jag satt mest och vilade och mådde sådär hela söndagen, dagen innan hade vi varit på dop för lilla Noel och då kunde jag knappt äta någon tårta alls. Kände att det stod mig upp i halsen. Så då började jag misstänka att nåt var fel men ändå inte att det var en bebis där inne i magen som växte. På söndagsem. efter vi fikat jag och sambon så bestämde vi att jag skulle kissa på en sticka. Det var en sådan sticka som skulle ge två streck vid gravid och ett streck om man inte var gravid. Jag kissade satte ner stickan i lilla muggen. Det skulle ta ca 5-10 min tills man såg resultat. Men jag såg direkt när jag bara stoppade ner stickan i muggen att två tydliga streck kom fram.... Saken var klar... väntade ändå 10 min och så kollade vi tillsammans på badrummet och lyckan var total! Det var en bebis i magen! Fantastiskt! Några glädjetårar och sedan började man ju tänka en hel del.. hur skulle det här bli! Vi har ju en dotter, Hilma sen innan. Hon var då 1,5 år drygt i september. Vi började räkna och trodde vi skulle få bebis i maj någon gång. Perfekt tajming enligt oss själva. Då är vår dotter 2 år och 3 månader. Sambon gick ut och fortsatte att måla på staketet på vår altan. Vi har ju hunnit flytta till hus från jag skrev sist här inne. Så det är alltid något att göra med huset. Finns så mkt som skulle behövas göras hela tiden. Vi insåg rätt snart att vi inte kunde bo på en ö med en liten tjej och när hon sedan skulle börja på dagis och kompisar och allt sånt. Så vi köpte hus och flyttade 1 april 2013. Då var Hilma 1 år och 2 månader typ. Nog om detta.

Sedan var det ju helt uppenbart att jag faktiskt var gravid... hade ont i magen, kissade ofta, och mådde så sjukt illa.. Det började tidigt och jag kräktes varje dag. Det är så hemskt när man vaknar och inser att jag snart kommer kräkas upp hela min frukost. Samtidigt så är man ju hungrig så man måste ju äta när man vaknar... Galet... Det var jobbiga månader i början, kräktes väldigt mycket, mycket mer denna graviditet än första. Hade jätteont i svanken i början.. de första veckorna runt 5-10 kunde jag knappt sitta eller resa mig upp och ner från en stol. Kändes som jag hade gjort på mig men i själva verket så satt det i svanken. Men jag gick runt som vet inte vad.. ont gjorde jag det ialf.. jag var oxå jättetrött på jobbet. Jag gjorde allt för att dölja att jag var gravid. Jag sprang ju på toaletten jätteofta för jag var så kissnödig men även för att kräkas... det var inte så lätt att dölja när man inte brukar springa på toa hela tiden.. Så var jag jättejättetrött..Tack och lov fick jag eget kontor just då på mitt jobb så jag kunde sitta där inne och halvsova lite grann utan att det märktes allt för mkt.. Jag kunde sitta och käka mina vindruvor utan att hela kontorslandskapet märkte att jag satt och käkade hela tiden. jag var tvungen att äta för att inte kräkas.. så ju oftare jag åt ju mindre kräk kom... så det slutade ju med att jag satt och tuggade på nåt hela tiden.. Det var oxå ett rätt tydligt tecken på att man var gravid.. ville verkligen inte visa för mina kollegor och chef att jag var gravid i ett sådant tidigt stadie. Så det var en kamp att dölja det hela tiden. Samtidigt var man ju så glad av att bli mamma igen och få syskon så helst hade jag velat skrika ut till hela världen att jag har en bebis i magen.. men det var för tidigt.. jag själv fick ju veta att jag var gravid i v. 5 tror jag. Och då var det redan så att magen började bli pluffsig. Den började växa otroligt fort.. Så v. 8 åkte jag hem till min familj som bor långt bort då vi skulle på dop 21 september hos min brorsas lilla tjej. Men då hade jag ju såklart svårt att dölja att jag hade en bebis i magen. Jag som kräktes efter varje mål, kunde knappt äta nåt alls... och fick kämpa med att ha stora tröjor redan så inte magen skulle synas. Jag hann dock inte mer än hem till min familj och min syrra utbrister "Flytta på dig tjockis" Va sa jag... och flyttade mig lite snällt.. några minuter senare sa jag till mamma pappa syster och systers man "Jag mår inte så bra" Va sa mamma... så släppte jag bomben.. jag har en bebis i magen... :) Syster och systers man kom fram och grattade stort med stora kramar och blev väldigt glada. Min syrra sa att det hade jag redan räknat ut med dem där jättebrösten och den där magen... det var i v. 8. Så väldigt tidigt märktes det på min kropp den här gången. Men det är ju helt naturligt då jag redan har fött barn. Men sen började kämpandet att hitta stora kläder som ändå inte var gravidkläder att ha på jobbet så det inte syntes att min mage och mina bröst växte.. samtidigt kunde jag inte ha gravidkläder redan för då hade det ju märkts och då hade alla förstått. Haha.. shit vad jag höll på.. Slutade dricka kaffe tidigt igen så det var oxå lite besvärligt att inte ta kaffe på jobbet då alla vet att jag är den som ser till att vi dricker kaffe på jobbet och tycker det är så gott!! :) Höll upp med kaffet från v. 8 till ca v. 22. Sen blev jag sugen igen!

Vi berättade för min sambos föräldrar den 16 septemer då dem var på besök. Då var det bara v. 7 men det var som sagt väldigt svårt att dölja med att inte dricka kaffe, inte dricka vin, knappt kunna äta nåt och när jag väl ätit nåt så kom det upp igen.. Folk fattar väldigt fort alltså.. Allra helst när det är andra barnet för då är det som att alla går runt och väntar på att man ska ha nummer två så folk letar nästan efter tecken och börjar fråga tidigt när är det dags för syskon då.. utan att man ens är gravid...

Första kompisarna vi berättade för var Annelie och Olov.. vi hade en heldag med besök på skansen och sen middagsbesök och då var det svårt att dölja när man skulle umgås så länge. Berättade för dem 28 september och det var rätt tidigt men ett måste. var då i v. 9-10. Med första så berättade vi inte för någon före vecka 12. Bara någon enstaka kompis, men våra familjer fick veta efter v. 12 och dem flesta av våra vänner. Det märks ju väldigt tidigt att man inte kan äta allt som man annars kan och att man inte kan dricka vin när folk i sin närhet vet att man dricker vin annars.

3 oktober åkte vi till Paris på en weekend vi tre. Det var jobbigt men jättetrevligt. Jag var ju jättetrött och illamående mest hela tiden. Haha! kul sällskap, inte så kul att vara ute och resa då. Men det gick förvånansvärt bra att va där borta för vi var utomhus hela dagarna och då mådde jag inte så illa som jag gör inne...vi åt lunch och fika och sånt ute.. och gick jättemycket och turistade runt. Det var jobbigt att gå mkt för kroppen kändes redan tung och trött. Men den friska luften.. eller frisk och frisk i en storstad..haha.. men att vara ute var bättre än att vara inne ialf..

7 Oktober började sen vår lilla tjej på dagis. Då hade hon blivit så stor så vi ville skola in henne. Inskolningen gjorde sambon och det var skönt att jag inte behövde göra det kände jag. Dock var hon jätteglad och nöjd under de första veckorna där, det var först senare när hon insåg att hon blev lämnad själv och att vi gick ifrån henne som chocken kom för henne och hon var jätteledsen vid varje lämning. Fy vad det gjorde ont i mammahjärtat när man har ett barn som klänger sig fast i ens famn allt hon kunde och så skulle man sätta ner henne på sin lilla stol där hon skulle äta sin frukost. Det var ingen höjdare alltså. Jag med mina gravidhormoner oxå, hade svårt själv att hålla tårarna inne när hon grät så mkt... men man kan ju inte stå och gråta då fattar ju hon att nåt är fel oxå...Men i och med att hon började på dagis så hade vi oxå bestämt att jag skulle gå ner i arbetstid så jag skulle inte jobba heltid längre. Det var min räddning för nu skulle jag jobba 80% istället för 100. Jag skulle jobba 8-14.30 4 dagar i veckan och en heldag 8-16.30. De dagar jag slutade tidigt skulle jag hämta hem henne tidigare på dagarna vilket var jätteskönt för jag var helt slut på jobbet. Det var jättebra att sluta kl 14.30 för jag var färdig på jobbet då så att säga. Så tajmingen kunde inte ha blivit bättre alltså! Så från 21 okt så jobbade jag 80% och det var jättebra.

23 oktober var det inskrivning på mvc. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle välja min gamla barnmorska och min gamla mvc som jag gick på med Hilma men i och med att vi flyttat så fanns det ju en mvc mycket närmare, i samma stad som jag började gå på. Jag insåg dock väldigt snabbt att jag inte ville gå där... jag klickade inte alls med barnmorskan eller vad man ska säga. tyckte inte alls om henne och jämförde henne jättemycket med den fantastiska barnmorskan jag hade sist. Jag tänkte dock ge det en chans.. vägde 70 kg vid inskrivning. Fick en chock! Hade jag inte gått ner mina gravidkilon sen Hilma... :( jaja bara gilla läget och ta tag i det sen när jag fött barn nr 2.

Jag har testat på gravidyoga i denna graviditet men tyckte inte det gav så mycket. Jag hade så svårt att komma ner i varv och hitta rätt stämning för att kunna slappna av och bara va... Kände mig mest obekväm... Så det var nog inget för mig.. Testade i november så jag hade inte så stor mage än.

16 december var det äntligen dags för ultraljud! kl nio hade vi tid, Jag var väldigt förväntansfull och lite nervös innan. Man har ju ingen aning om hur det ser ut där inne.. Funderade lite på om det var två st. där inne för min mage hade växt så sjukt fort.. men det var bara en bebis. Lika bra var det kanske :) Även om jag skulle vilja ha tvillingar så kändes det tryggt när vi fick veta att det var ett foster i magen. Undersökningen gick bra, dem var två stycken som kollade en som var under utbildning så vi fick titta lite extra länge vilket inte gjorde oss någonting. :) men allt såg bra ut där inne så det kändes skönt. Man vet ju aldrig innan... Alltid orolig innan man fått kika in om det är en frisk bebis och om den växer som det ska. Vi valde att inte ta reda på vilket kön. Den överraskningen vill vi spara på tills förlossningen :) Vi fick med oss några bilder hem på bebisen, man blir ju så otroligt glad, stolt, nöjd och ja allting annat med för den delen när man går ut från ultraljud och allt är bara så bra! Ultraljudet gjordes i v. 19. Sen den 19 dec. gick jag in i v. 20. Halvtid! Så skönt!

Runt v. 20 slutade jag kräkas så otroligt mycket men i samband med att kräkis försvann så kom foglossningen som ett brev på posten.. Helt sjukt ont på en gång.. Kunde knappt röra mig. Tog mig inte upp ur sängen en dag. Tog alvedon för att kunna resa på mig. Det kändes sådär kan jag säga.. jag var inte alls nöjd med att det var så otroligt lång tid kvar att graviditeten och redan ha sån där besvärlig foglossning. Jag haltade fram som en havande anka i v. 20.. vart skulle detta sluta? Med rullstol innan jag kommit till v 40??! Jag blev extremt orolig och nervös. För samtidigt som foglossningen kom så stannade ju typ hela mitt liv upp. Plötsligt kunde jag inte gå längre, röra mig alls.. resa mig upp från stolen, gjorde ont när jag låg ner i sängen. Kunde inte stå längre perioder, inte sitta eller ligga en lång stund... Kändes skit och jag mådde skit pga detta. Jag var tvungen att sluta cykla till jobbet och börja ta bilen.. jag kunde alltså inte få nån motion alls i framtiden.. hur skulle jag kunna röra på mig när jag inte kunde röra på mig?!?! jag ville inte bli en tjockis som bara satt stilla hela dagarna och tar bilen vart jag än skulle... det skrämde mig jättemkt... men dagarna gick och foglossningen värkte och bäckenet gjorde så ont... Det lustiga är att precis i v. 20 fick jag foglossning med Hilma oxå.. och då avtog illamåendet med henne rätt ordentligt. Så dessa två graviditeter är rätt lika varandra på det sättet.

jag började gå hos sjukgymnast för att få tag på en tens-apparat. Den har jag haft på kvällarna när det har gjort som mest ont... men vet inte om det har gjort så mkt skillnad. Det är skönt när den är på... men sen känns det ont ont ont igen..Jag fick akupunktur oxå.Sen började jag gå på vattengympa efter jul. Det var jätteskönt. I vattnet kändes det inte alls så ont som på land. Så där kunde man hoppa runt utan smärta.

I början på januari hade jag väldigt ont i magen en längre period. Kände inte alls igen smärtan så jag blev lite orolig. Kändes som mensvärk på heltid. Jag hade så ont så jag låg och grät i sängen. Hade svårt att andas vissa nätter och till slut så åkte vi in till förlossningen i södertälje 4 januari för att kolla att allt såg bra ut. Första trodde dem att jag hade urinvägsinfektion, så jag fick medicin emot det men dem hade inte fått fram svar på det helt hundra. Åt hela kuren och då skulle det släppa men det gjorde det inte... så jag fick gå tillbaka till mvc och ta nytt urinprov men visade sig inte vara det... Det togs massa prover för olika bakterier osv men det var ingenting. Konstigt tyckte jag då jag hade fortsatt sjukt ont nere i livmodern... Så förmodligen var det foglossning bara som hade satt sig fram på magen och var det som var den molande värken.

I januari bytte jag till min gamla barnmorska.. hon blev jätteglad att jag ville gå hos henne. Det är lätt värt att åka några mil extra på kontroller och så än att gå nära där jag bor till en person jag inte trivs med... Tillbaka till duktiga Catharina som man har stenkoll på allt. Känns tryggt. Så den 14 jan. hade jag tid för inskrivning hos henne. Det var då v. 24 och jag vägde 75 kg. Oj galet tänkte jag först.. hade jag redan gått upp 5 kg..

23 januari blev jag deltidssjukskriven för jag hade så mycket foglossning.Det var skönt för då kunde jag vila lite mer när jag själv kände för det.. Växla mellan sittande, stående och liggande ställningar när det gjorde ont i höfterna.

19 mars i v. 32 blev jag heltidssjukskriven pga foglossningen men även för de kraftiga sammandragningar jag fått den sista tiden. Gör så otroligt ont främst i magen kväll och nattetid. Något enerverande då det är då man försöker sova och ta det lugnt...

Annars så sammanfattningsvis så har den här graviditeten varit rätt lik min första. Jag har haft liknande krämpor denna gången, ibland klåda på kroppen, svullna fötter och ben. Magen växer så otroligt mkt snabbare denna gången. Jag fick ju stor gravidmagen innan ens v. 12 då vi hade tänkt vänta med att berätta för missfallsrisken. Sen har det gått i en rasande fart den stora magen.

En sak som är säker är att det blir aldrig samma fokus med andra barnet som med första har jag insett.. när man berättar för folk att man är gravid och väntar en till så är det mer jaha, grattis.. medans med första var det väldigt stor uppståndelse både här och där.. det är mer väntat att man skaffar syskon till sitt barn tror jag. För folk förväntar sig nästan att man ska komma och berätta efter några år med ett barn hemma... Jag själv har inte alls lika mkt tid för bebisen imagen som jag hade med Hilma.. jag njuter inte på samma sätt att vara gravid denna gången. Jag tycker denna graviditet har varit mkt värre på många sätt och vis just för att jag mått så mkt sämre... mkt mer illamående, kräkningar och foglossningsbesvären har varit en kamp. Nu är det dock mkt bättre med foglossningen, gör inte ont precis hela tiden så magen och bebisen kanske flyttat på sig en aning. Jag har förstås ont om jag anstänger mig såsom dammsuga eller går i trappor eller bara ta en promenad är ju helt kört.. men däremot så kan jag slippa att ha ont på heltid som jag hade i v. 20-30. Då det gjorde mycket oftare.. nu är det värsta dessa sammandragningar.. Jag skrev i en gravidbok med Hilma, det har jag inte gjort denna gången, knappt fotat magen något alls.. det ångrar jag dock.. men det blir så otoligt mkt fokus på det barn man redan har och följa hennes utveckling och allt som händer runt henne så man hinner som inte med att ha lika mkt uppmärksamhet på bebisen i magen. Men försöker gosa med bebisen i magen lite varje kväll och prata med den lilla där inne. Vi kallar ju vår bebis för Parvel denna gången... har ingen aning vad det är för en filur där inne denna gången.. Sista trodde jag det var en pojke och ut kommer en tjej.. så denna gången vågar jag inte gissa..haha! det blir bra hur det än blir bara det är en frisk bebis :)

Igår var jag iväg hela dagen och det fick jag lida surt för sen på kvällen och i natt.. det gjorde så ont för då hade jag såklart överansträngt mig på dagen. Galet då jag själv tyckte att jag hade tagit det lugnt, men tydligen kan man inte åka på föräldrarutbildning 2 timmar, sen iväg och luncha med Maria och sen gå i 2 affärer och sen åka hemåt och fika med en nyfunnen mammavän.. Det var alltså för betungande för en sån som jag.. i det här skicket.. helt sjukt!Jag känner mig som en fånge i min egen kropp... vill kunna röra mig som jag vill och vill kunna gå på stan.. träffa kompisar och bara va utan att ha kramp i magen var och varannan minut...

Imorgon ska jag till min barnmorska för kontroll.. Då går jag in i v. 35 Jag har även berättat för henne att jag inte mått så bra sen min bästa vän var med om en hemsk upplevelse med sin förlossning och att hon fick en dotter som har en tumör i hjärnan. Dem genomgår en fruktansvärd kris nu och väntar på att sin lilla bebis slutar andas och får komma till himmelen... Det är så tragiskt och jag är enormt påverkad av hela den här situationen så imorgon så ska jag få göra ett extra ultraljud för att stilla min oro och stress. Jag ska även kolla så att allt ser bra ut där inne i magen med tanke på alla dessa sammandragningar som kommit så fort och håller i sig så mycket. Blir skönt att kolla in, se att allt ser bra ut.. Om det nu gör det..men vill inte gå och vara orolig i 5 veckor till... Jag har varit så lessen för deras skull.. Det har påverkat mig otroligt mycket och jag tänker på dem hela tiden, och så just att det är så nära till min egen förlossning. Jag önskar så att bebisen är frisk där inne...

Men vad jag kan känna så sparkar bebisen som den ska, det hickas en hel del där inne och på kvällarna får jag några riktiga buffar... det är så häftigt att det växer någon där inne.. Vi är så nyfikna på vem det är! Jag är less på att va gravid nu och önskar bara att bebisen vill komma ut lite tidigare än över tiden 2 veckor som Hilma gjorde...Hoppas bebis kommer i v, 38 då den ändå är fullgången :)

Alla säger ju att andra förlossningen går mycket snabbare så det hoppas jag på då det tog sjukt lång tid sist! Men läskigt om det går för fort oxå.. man vet ju aldrig.. vi har äntligen löst vart vi ska göra med vårt lilla troll när vi åker in på förlossningen ialf.. inte så lätt att hitta nån som kan ha henne när vi åker in då både mormor/morfar och farmor/farfar bor långt från oss. Men nu har vi frågat om sambons kompis som bor rätt nära kan ta henne i början ialf sen får vi ringa hit min mamma om det blir en långdragen förlossning eller om vi behöver stanna kvar på bb båda två..så får hon försöka ta sig hit så snabbt det går... hon gjorde så när min syster fick barn..men hon bor lite bättre till även om hon bor långt från mamma och pappa oxå... det känns bra för mig oxå att veta att hon kommer och tar Hilma så hon inte behöver vara så länge hos den här familjen som hon nu ska va hos i början. Men det blir nog bra :) Känns otroligt spännande att inte veta när det sätter igång, hur det kommer sätta igång och vad som händer.. :) Bara allt går bra så är jag nöjd!

Nu i v. 34 är magen så stor så mina gravidkläder passar typ inte längre.. byxorna kan man inte dra upp den där mudden på magen som man kunnat göra innan och tröjor, toppar är för korta... :/ undrar vad jag ska ha på mig den sista tiden...

Är så otroligt sugen på att börja packa bbväskan och börja leta fram bland alla bebiskläder som vi har undanlagda... men det är väl kanske lite tidigt.. får vänta med att packa väska och skriva förlossningsbrev och leta fram journal mm. till vecka 37 tror jag.. även om jag är sjukt taggad att börja ta fram alla bebissaker.. sätta upp spjälisen och göra mysigt för den lilla bebisens ankomst.. Nu håller vi dock på att renovera badrummet så det är byggisar här på heltid... så sambon sa till mig att vänta gräva i kartonger och saker tills dem är klara åtminstonde.. det har hon nog rätt i... nästa fredag den 4 april ska dem vara klara med vårt badrum nere,.. ska bli otroligt skönt att få varmvatten, dusch, badkar och tvättmaskin igen efter att ha varit utan i en månad.. :/ så jag vet vad jag ska göra de närmsta veckorna.. tvätta upp hela vårt tvättberg och städa från renoverigen som pågått.. det blir ju så otroligt skitigt i hela huset... så spelar ingen roll hur många ggr man dammtorkar så finns det ändå nytt byggdamm känns det som... Vill verkligen inte att bebis ska komma innan byggisarna är klara i huset och att man kan få duscha och så!!

Runt v. 22 så slutade jag med att dammsuga, gjort det några gånger sen är jag liggandes i säng eller soffan resten av dagen. Har svårt att gå promenader och kan knappt gå o trappor alls. Har haft väldigt mycket molande värk i livmodern den senaste tiden.. framför allt på kvällar och nätter. har svårt att sova för jag har så ont i magen. Minns inte att det var såhär sist jag var gravid.

Varken kan eller får cykla längre.. känns trist! vill kunna cykla till jobbet nu när det inte finns nån snö heller... Orkar knappt bära Hilma längre. Svårt att hålla i henne längre stunder så gör det ont i kroppen. Hon börjar bli så stor vår lilla tjej.

Problem att kissa, när jag kissat klart kommer det alltid några droppar till när jag är klar och dragit på mig trosorna. Det känns skitäkligt och vet inte hur jag ska få bort kiss från trosorna. Trotts att det bara är någon droppe så blir det ju fuktigt. Inte haft problem med nåt likande alls tidigare. Barnmorskan sa att det var helt naturligt och att bebisen förmodligen trycker på mot blåsan, så att inte allt kommer ut på en gång. Blir att torka ordentligt och i resande ställning oxå. Har fått lära mig en ny strategi :)

Har kräkts så sjukt mkt denna graviditet, inte alls som första. Mått mycket sämre och haft svårt att äta. Eftersom jag blivit av med flera per mål per dag så har jag varit oerhört trött och hängig. Inte haft nån ork eller lust till någonting alls. bara legat hemma i soffan på kvällarna efter jobbet. Att jobba har tagit all min kraft så på min lediga tid har jag inte presterat mkt.. knappt orkat leka med min dotter.. Känns ju hemskt.. hon vill ju gärna ha uppmärksamhet hela tiden och vill att man leker med henne.

jag har svårt att svälja folsyratabletterna så dem har gjort att jag kräkts upp dem och maten jag sist har ätit :( Sen har jag haft jättemycket problem med att ta järntabletterna niferex.. har blivit väldigt förstoppad och inte kunnat gå på toaletten alls. Blä! Bytte till hemofer ett tag sen bytter jag tbx till niferex men nu tar jag bara varannan dag då går det bättre. Försöker även dricka så mkt vatten som möjligt.

Nu ska jag snart iväg till sjukgymnasten för att få lite akupunktur.

Det var allt för nu!