V. 30+4, en tur till fl...
Missmadde · 2014-12-30 · 529 visningar
Är idag i v. 30+4 och i Lördags 27/12-14 fick det bli en tur till förlossningen. Hade en konstant molande värk i mage och rygg, mer sammandragningar än innan + att de kändes mer än de gjort innan och ville inte riktigt släppa helt mellan.
Så i lördags vid 9.20 ringde jag fl och de sa att jag kunde komma in för en kontroll, Fick vänta en stund på att min skjuts in skulle komma så vid 12.20 ungefär var jag inne på fl, kom in på ett undersökningsrum och fick vänta på bm. Hon kände lite på magen, lyssnade på bebis och kopplade ctg. Låg med ctgn, i ca. 40 minuter innan den blev godkänd och när bm kommer in så rågar hon trycka på knappen för att skriva ut datornanalysen 2 gånger så får ligga en stund till.
Men under den tiden jag legat redan så har sammandragningarna blivit värre och tätare, de kom med 1-2 minuters mellanrum och gjorde jätteont (minns inte att de gjorde så ont med Mio). Så fick en bricanyldos intramuskulärt i ena låret och sen in på ett annat undersökningsrum med gynstol och ultraljudsapparat. Så läkaren kollade först så att jag inteläkte fostervatten samt så tog hon en cervixodling (som jag hoppas inte visar något). Sen så fick jag flytta över till britsen så skulle hon kolla fostervattenmägnd, navelsträngsflöde och så att Mini var inom gränserna för normalstor.
Livmodertappen var bara 3 cm lång (klassas som normallång) men sist läkaren mätte så var den nästan 6 cm lång. Men den hade inte öppnat sig något. De funderade på att ge mig en dos bricanyl till för att de inte riktigt gav med sig, men 1.5 timma efter första dosen så hade den börjat hjälpa (brukar hjälpa inom 20-30 minuter) så att värkarna inte kom lika ofta. Och en timma efter jag fått bricanyldosen så fick jag första dosen med intramuskulär betapred (kortison för att minis lungor ska mogna snabbare).
Fick ligga med ctg senare på dagen oxå somfortfarande visade på rätt mycket aktivitet i livmodern. Sen på söndagen var det lite lugnare men mini var så aktiv så det retade igång lite mer sammandragningar, på eftermiddagen fick jag min andra dos betapred (så nu har jag fått det så att om mini kikar ut tidigare så är den delen klar) och sen ca 2 timmar senare så fick jag ligga med ctg igen.
Igår Måndag hade jag en bra barnmorska och även en bra läkare. Fick lite klarhet i vad de tänkte och så som jag inte hade fått tidigare under helgen. Men de sammandragningar jag har "normalt" är braxton hicks som jag dock känner av med smärta (vilket är ovanligt), jag har en väldigt lättretlig livmoder så får mer sammandragningar när mini är igång och sparkar. Jag får inte klämma på magen för at det retar igång sammandragningar. Men igår förmiddag så fick jag ligga med ctg och då var det normal aktivitet (dock sov mini) så vilan jag haft där inne på förlossningen har hjälpt (har i stort sett bara gått från säng till toa/dusch) så fick åka hem. Pratade med barnmorskan om min oro om att vi inte ska hinna in när det startar, att mini ska va lika liten som Mio var och så, hon pratatade med läkaren om detta som tyckte att mvc bör boka in ett tul i v. 36 för att kolla hur stor mini är så att både jag och de på fl vet om mini är en liten knort som Mio var. Samt att när jag och min bm på mvc skriver min förlossningsplanering i min journal så ska vi ta med min oro om att inte hinna in och att jag är rädd för att föda hemma. Så att när jag väl ringer in för att jag tror att det är på gång så ska de kunna ta ett bra beslut utifrån mig att jag kanske inte är igång men får komma in för en kontroll. Men allra helst skulle jag vilja ha en planerad igångsättning om inte mini kikar ut innan v. 39. Läkaren sa oxå att min rädsla för att gå över skall skrivas med, iom att Mio kom i v. 40+2 och hade då inte jättemycket vatten och att hans moderkaka hade börjat bli kalkig så höll hon med om att min oro för att gå över är befogad och bör tas på allvar och att de då om jag är i9 v. 39+4 kan ta in mig och att jag får en igångsättning t.ex. Så det var skönt att få prata av sig lite om den oron och att man träffade någon som tog den på allvar och inte bara sopade den under mattan.
Så efter samtalet med läkaren så fick jag åka hem, så vid 12.20 satt jag i bilem med mamma. Vi handlade mat på vägen så att vi har det gjort så att Daniel slipper springa till affären flera gånger i veckan för att handla de vi behöver.
När jag kom hem så sov Mio så när han vaknade så skulle han va med mig, gosa med magen osv. och oj vad svårt det är att låta bli att lyfta honom, att gosa med hhan låta han ligga på mig och så. Försökte vila så mycke jag kunde, men inte superlätt när min lilla älskling vill ha min uppmärksamhet. Så det resulterade i att jag hela kvällen och sen även inatt har haft mer sammandragningar som gjort ondare än när jag åkte från sjukhuset. Så idag blir det att försöka ta det så lugnt som det bara går, inte låta Mio gosa med magen, inte städa, ta hand om tvätten, disken osv allt sånt som jag ser behöver göras - jag måste släppa det och ta det lugnt för att annars kanske mini kommer för tidigt och det vill jag ju inte, iaf absolut inte innan v. 32+0 för då blir det inte på förlossningen/bb/neo i Skövde vi kommer få ligga utan kommer få ligga i Trollhättan, Göteborg eller Jönköping. Men Mitt mål nu är att nå till v. 37+0 och sen är det fritt fram för Mini att kika ut.
Även om jag kommer ha ont - få psykbryt på att jag inte kan göra något och att det kommer bli långtråkigt att vila större delen av dygnet så ska jg fixa det, behöver fixa det för Minis och Mios skull. För kommer Mini för tidigt så kommer jag få välja vem jag ska va med och även daniel kommer få välja för Mio kommer inte få vara på sjukhuset med oss i så fall.
Så i lördags vid 9.20 ringde jag fl och de sa att jag kunde komma in för en kontroll, Fick vänta en stund på att min skjuts in skulle komma så vid 12.20 ungefär var jag inne på fl, kom in på ett undersökningsrum och fick vänta på bm. Hon kände lite på magen, lyssnade på bebis och kopplade ctg. Låg med ctgn, i ca. 40 minuter innan den blev godkänd och när bm kommer in så rågar hon trycka på knappen för att skriva ut datornanalysen 2 gånger så får ligga en stund till.
Men under den tiden jag legat redan så har sammandragningarna blivit värre och tätare, de kom med 1-2 minuters mellanrum och gjorde jätteont (minns inte att de gjorde så ont med Mio). Så fick en bricanyldos intramuskulärt i ena låret och sen in på ett annat undersökningsrum med gynstol och ultraljudsapparat. Så läkaren kollade först så att jag inteläkte fostervatten samt så tog hon en cervixodling (som jag hoppas inte visar något). Sen så fick jag flytta över till britsen så skulle hon kolla fostervattenmägnd, navelsträngsflöde och så att Mini var inom gränserna för normalstor.
Livmodertappen var bara 3 cm lång (klassas som normallång) men sist läkaren mätte så var den nästan 6 cm lång. Men den hade inte öppnat sig något. De funderade på att ge mig en dos bricanyl till för att de inte riktigt gav med sig, men 1.5 timma efter första dosen så hade den börjat hjälpa (brukar hjälpa inom 20-30 minuter) så att värkarna inte kom lika ofta. Och en timma efter jag fått bricanyldosen så fick jag första dosen med intramuskulär betapred (kortison för att minis lungor ska mogna snabbare).
Fick ligga med ctg senare på dagen oxå somfortfarande visade på rätt mycket aktivitet i livmodern. Sen på söndagen var det lite lugnare men mini var så aktiv så det retade igång lite mer sammandragningar, på eftermiddagen fick jag min andra dos betapred (så nu har jag fått det så att om mini kikar ut tidigare så är den delen klar) och sen ca 2 timmar senare så fick jag ligga med ctg igen.
Igår Måndag hade jag en bra barnmorska och även en bra läkare. Fick lite klarhet i vad de tänkte och så som jag inte hade fått tidigare under helgen. Men de sammandragningar jag har "normalt" är braxton hicks som jag dock känner av med smärta (vilket är ovanligt), jag har en väldigt lättretlig livmoder så får mer sammandragningar när mini är igång och sparkar. Jag får inte klämma på magen för at det retar igång sammandragningar. Men igår förmiddag så fick jag ligga med ctg och då var det normal aktivitet (dock sov mini) så vilan jag haft där inne på förlossningen har hjälpt (har i stort sett bara gått från säng till toa/dusch) så fick åka hem. Pratade med barnmorskan om min oro om att vi inte ska hinna in när det startar, att mini ska va lika liten som Mio var och så, hon pratatade med läkaren om detta som tyckte att mvc bör boka in ett tul i v. 36 för att kolla hur stor mini är så att både jag och de på fl vet om mini är en liten knort som Mio var. Samt att när jag och min bm på mvc skriver min förlossningsplanering i min journal så ska vi ta med min oro om att inte hinna in och att jag är rädd för att föda hemma. Så att när jag väl ringer in för att jag tror att det är på gång så ska de kunna ta ett bra beslut utifrån mig att jag kanske inte är igång men får komma in för en kontroll. Men allra helst skulle jag vilja ha en planerad igångsättning om inte mini kikar ut innan v. 39. Läkaren sa oxå att min rädsla för att gå över skall skrivas med, iom att Mio kom i v. 40+2 och hade då inte jättemycket vatten och att hans moderkaka hade börjat bli kalkig så höll hon med om att min oro för att gå över är befogad och bör tas på allvar och att de då om jag är i9 v. 39+4 kan ta in mig och att jag får en igångsättning t.ex. Så det var skönt att få prata av sig lite om den oron och att man träffade någon som tog den på allvar och inte bara sopade den under mattan.
Så efter samtalet med läkaren så fick jag åka hem, så vid 12.20 satt jag i bilem med mamma. Vi handlade mat på vägen så att vi har det gjort så att Daniel slipper springa till affären flera gånger i veckan för att handla de vi behöver.
När jag kom hem så sov Mio så när han vaknade så skulle han va med mig, gosa med magen osv. och oj vad svårt det är att låta bli att lyfta honom, att gosa med hhan låta han ligga på mig och så. Försökte vila så mycke jag kunde, men inte superlätt när min lilla älskling vill ha min uppmärksamhet. Så det resulterade i att jag hela kvällen och sen även inatt har haft mer sammandragningar som gjort ondare än när jag åkte från sjukhuset. Så idag blir det att försöka ta det så lugnt som det bara går, inte låta Mio gosa med magen, inte städa, ta hand om tvätten, disken osv allt sånt som jag ser behöver göras - jag måste släppa det och ta det lugnt för att annars kanske mini kommer för tidigt och det vill jag ju inte, iaf absolut inte innan v. 32+0 för då blir det inte på förlossningen/bb/neo i Skövde vi kommer få ligga utan kommer få ligga i Trollhättan, Göteborg eller Jönköping. Men Mitt mål nu är att nå till v. 37+0 och sen är det fritt fram för Mini att kika ut.
Även om jag kommer ha ont - få psykbryt på att jag inte kan göra något och att det kommer bli långtråkigt att vila större delen av dygnet så ska jg fixa det, behöver fixa det för Minis och Mios skull. För kommer Mini för tidigt så kommer jag få välja vem jag ska va med och även daniel kommer få välja för Mio kommer inte få vara på sjukhuset med oss i så fall.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.