V 12 (11+0) och UL!
HceH86 · 2013-12-05 · 246 visningar
Oj vilken dag! Besök hos läkare som gav blandade känslor.
I måndags var jag hos BM för att ta prover inför KUB, som för övrigt blir dagen före självaste julafton :-)
Frågade då om läkarbesöket som var inbokat i dag, torsdag. Hon sa nämligen när vi bokade tiden att vi skulle få göra UL då jag hade så svårt att greppa att en liten växte i mig. Men när jag i måndags bara i förbifarten ville bekräfta att vi skulle få göra UL på torsdagen (i dag) sa hon att "Nej, du kommer få prata med en läkare som ska ta beslut om du ska till specialistmödravården i och med ditt höga blodtryck med mera. Hon kanske kan göra ett UL om det finns tid, du får ta det med henne på plats." Jahapp, där gick luften ur mig lite. Tanken var ju att vi skulle berätta för de närmsta vännerna efter detta UL i och med att vi i dag går in i vecka 12.
Jaha, då var frågan om min sambo skulle följa med på läkarbesöket. Att sitta och lyssna på när jag och läkaren pratar om mitt blodtryck ger inte så mycket. Men självklart ville vi inte att han skulle missa chansen att få se vårt första UL. Egentligen hade han inte möjlighet att följa med då det var svårt att komma från jobbet. Men han kanske skulle hinna se ett UL och sen gå när jag och läkaren hade själva samtalet.
Med lite beräkningar av kollektivtrafiken insåg vi att han skulle hinna vara med i fem minuter innan han behövde bege sig mot jobbet, inte helt optimalt. Sagt och gjort, jag åkte till läkaren själv.
Förstå hur förvånad jag blev när läkaren hämtar in mig 5 minuter FÖRE bokad tid. Vi småpratar i ett par minuter och sen utbrister hon. "Jahapp, ska vi kika in i magen innan vi gör någonting annat!" Jag hann inte ens tänka tanken att be om ett UL innan jag låg där på britsen med gele på magen.
Det var ju en fantastisk glädje att få se ett tickande hjärta och en liten groda som snurrade runt där inne! Men samtidigt kändes det så sorgset att min sambo inte var med. När han dessutom faktiskt hade hunnit, vi var klara med undersökningen innan han hade behövt åka till jobbet. Det värsta var nästan att höra på sambon hur ledsen han lät när han insåg att han gjort fel val på morgonen.
Fick i alla fall med mig tre bilder som jag ska visa så snart vi båda kommit hem från respektive jobb.
Blev även flyttad från vecka 11+0 till 11+3. Hon sa att hon fick fram 11+2 och 11+4, så hon bestämde sig för ett genomsnitt. Så får jag en mer exakt uträkning på KUB och RUL i slutet av december och slutet av januari.
I måndags var jag hos BM för att ta prover inför KUB, som för övrigt blir dagen före självaste julafton :-)
Frågade då om läkarbesöket som var inbokat i dag, torsdag. Hon sa nämligen när vi bokade tiden att vi skulle få göra UL då jag hade så svårt att greppa att en liten växte i mig. Men när jag i måndags bara i förbifarten ville bekräfta att vi skulle få göra UL på torsdagen (i dag) sa hon att "Nej, du kommer få prata med en läkare som ska ta beslut om du ska till specialistmödravården i och med ditt höga blodtryck med mera. Hon kanske kan göra ett UL om det finns tid, du får ta det med henne på plats." Jahapp, där gick luften ur mig lite. Tanken var ju att vi skulle berätta för de närmsta vännerna efter detta UL i och med att vi i dag går in i vecka 12.
Jaha, då var frågan om min sambo skulle följa med på läkarbesöket. Att sitta och lyssna på när jag och läkaren pratar om mitt blodtryck ger inte så mycket. Men självklart ville vi inte att han skulle missa chansen att få se vårt första UL. Egentligen hade han inte möjlighet att följa med då det var svårt att komma från jobbet. Men han kanske skulle hinna se ett UL och sen gå när jag och läkaren hade själva samtalet.
Med lite beräkningar av kollektivtrafiken insåg vi att han skulle hinna vara med i fem minuter innan han behövde bege sig mot jobbet, inte helt optimalt. Sagt och gjort, jag åkte till läkaren själv.
Förstå hur förvånad jag blev när läkaren hämtar in mig 5 minuter FÖRE bokad tid. Vi småpratar i ett par minuter och sen utbrister hon. "Jahapp, ska vi kika in i magen innan vi gör någonting annat!" Jag hann inte ens tänka tanken att be om ett UL innan jag låg där på britsen med gele på magen.
Det var ju en fantastisk glädje att få se ett tickande hjärta och en liten groda som snurrade runt där inne! Men samtidigt kändes det så sorgset att min sambo inte var med. När han dessutom faktiskt hade hunnit, vi var klara med undersökningen innan han hade behövt åka till jobbet. Det värsta var nästan att höra på sambon hur ledsen han lät när han insåg att han gjort fel val på morgonen.
Fick i alla fall med mig tre bilder som jag ska visa så snart vi båda kommit hem från respektive jobb.
Blev även flyttad från vecka 11+0 till 11+3. Hon sa att hon fick fram 11+2 och 11+4, så hon bestämde sig för ett genomsnitt. Så får jag en mer exakt uträkning på KUB och RUL i slutet av december och slutet av januari.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.