V26 och uppdatering..! :)
dagsigen · 2014-02-16 · 490 visningar
Ja just det, v26 (25+0), vart tar tiden vägen? Det fantastiska är dock att jag blir lugnare och lugnare för varje dag vilket nog har lite att göra med bebisens överlevnadschanser utanför samtidigt som jag känner hen tydligare för varje dag som går!
Plockade fram alla bebiskläder efter flickorna häromdagen och chockades lite över va smått det var, strumporna var ju inte större än tummen och allt det övriga också var ju pyttelitet.. :o Tycker min minsta är liten men hon kommer nog bli väldigt stor i jämförelse.. :) tänk va fort man glömmer! <3
Cortisonbehandlingen på lilltjejen gick dessutom bra, över förväntan faktiskt! Hon sövdes och fick sprutorna i knäna på förmiddagen, redan dagen efter var hon på dagis och de tyckte hon gick mkt bättre än innan och jag tyckte dessutom att knäna hennes är/var betydligt mindre än de varit! Hoppas bara att det håller i sig nu så hon kan få bli frisk igen! :)
Kan tillägga också att jag nog aldrig kommer bli van det här med att söva mina barn, denna gång kom jag inte ens in i salen innan tårarna rann. Lilltjejen var däremot jätteduktig som vanligt även om man kunde se på henne att hon visste vad som skulle hända och därför höll hårt runt min hals hela tiden. Läkarna verkade dock förstå så hon fick sitta i mitt knä tills hon somnat och så fick hon saker att titta på under tiden.
Fick reda på på operation att de skulle använda gas för att söva henne denna gång och tror det var det som gjorde att jag blev lite orolig innan vi kom in men sen använde de den här vita sörjan iaf så jag vet inte vad de pratade om innan. Kändes skönt dock att de inte använde gas, känns som det är mer brutalt på nått sätt.
Väckningen gick dessutom mkt bättre och lugnare till denna gång än förra. Denna gång sov hon en stund sen började hon sträcka på sig så jag tog bort syrgasen och alla sladdar som låg runt henne och sen bara vaknade hon som om hon hade sovit middag. Till skillnad från förra gången då hon blev väckt i förtid av misstag och var helt borta, hon trasslade in sig i sladdarna och kunde varken sitta eller prata så jag hade fullt upp med att hålla henne uppe för ligga ville hon absolut inte!! :)
Känns skönt även det att inte ha något hängande över sig som det varit nu sen oktober då hon började få ont. Nu väntar vi bara på trygghansas utlåtande om de anser att hon har barnreumatism vilket då kommer ge henne 120000kr i försäkringspengar. Där har jag dock lite samvetskval eller vad det heter.. Vad bör vi göra där? Ska man sätta undan pengarna åt henne eller kan vi som familj använda detta till annat? Tycker jag får lite dåligt samvete när jag tänker på vad man kan göra med så mkt pengar och eftersom både jag och sambon nu är arbetslösa så skulle det hjälpa en hel del.. Men jag vet inte.. :/ vi får väl se vad de säger, det viktigaste är iaf att hon blir frisk och slipper ha ont!! Då är jag nöjd! <3
Plockade fram alla bebiskläder efter flickorna häromdagen och chockades lite över va smått det var, strumporna var ju inte större än tummen och allt det övriga också var ju pyttelitet.. :o Tycker min minsta är liten men hon kommer nog bli väldigt stor i jämförelse.. :) tänk va fort man glömmer! <3
Cortisonbehandlingen på lilltjejen gick dessutom bra, över förväntan faktiskt! Hon sövdes och fick sprutorna i knäna på förmiddagen, redan dagen efter var hon på dagis och de tyckte hon gick mkt bättre än innan och jag tyckte dessutom att knäna hennes är/var betydligt mindre än de varit! Hoppas bara att det håller i sig nu så hon kan få bli frisk igen! :)
Kan tillägga också att jag nog aldrig kommer bli van det här med att söva mina barn, denna gång kom jag inte ens in i salen innan tårarna rann. Lilltjejen var däremot jätteduktig som vanligt även om man kunde se på henne att hon visste vad som skulle hända och därför höll hårt runt min hals hela tiden. Läkarna verkade dock förstå så hon fick sitta i mitt knä tills hon somnat och så fick hon saker att titta på under tiden.
Fick reda på på operation att de skulle använda gas för att söva henne denna gång och tror det var det som gjorde att jag blev lite orolig innan vi kom in men sen använde de den här vita sörjan iaf så jag vet inte vad de pratade om innan. Kändes skönt dock att de inte använde gas, känns som det är mer brutalt på nått sätt.
Väckningen gick dessutom mkt bättre och lugnare till denna gång än förra. Denna gång sov hon en stund sen började hon sträcka på sig så jag tog bort syrgasen och alla sladdar som låg runt henne och sen bara vaknade hon som om hon hade sovit middag. Till skillnad från förra gången då hon blev väckt i förtid av misstag och var helt borta, hon trasslade in sig i sladdarna och kunde varken sitta eller prata så jag hade fullt upp med att hålla henne uppe för ligga ville hon absolut inte!! :)
Känns skönt även det att inte ha något hängande över sig som det varit nu sen oktober då hon började få ont. Nu väntar vi bara på trygghansas utlåtande om de anser att hon har barnreumatism vilket då kommer ge henne 120000kr i försäkringspengar. Där har jag dock lite samvetskval eller vad det heter.. Vad bör vi göra där? Ska man sätta undan pengarna åt henne eller kan vi som familj använda detta till annat? Tycker jag får lite dåligt samvete när jag tänker på vad man kan göra med så mkt pengar och eftersom både jag och sambon nu är arbetslösa så skulle det hjälpa en hel del.. Men jag vet inte.. :/ vi får väl se vad de säger, det viktigaste är iaf att hon blir frisk och slipper ha ont!! Då är jag nöjd! <3
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.