Usch :(

Jag skäms nästan att prata högt om det, men känner att jag måste få ur mig detta. Jag mår så förbannat dåligt över att vara ensam. Nu under jul tiderna och det som varit har min sambo varit hemma i två veckor och jag blev snabbt bekväm med att alltid ha honom högst 10 meter bort liksom... har 6 veckor kvar till BF och mår inte vidare bra. Har mycket onda och jobbiga förverkar och jätte svårt att gå. Vi bor i radhus med två våningar och jag vågar absolut inte ge mig på trappen när jag är ensam hemma så darrig och vinglig som jag är, så sitter låst på övervånigngen tills han kommer hem igen :( Jag får hjärtklappning och törs knapt lämna sängen för att gå på toan när jag är ensam, är så sönder stressad så det finns inte... har tagit upp det på förlossningen men får ingen hjälp utan dem säger att det är normalt att känna oro och så..Har heller ingen som kan hålla mig sällskap om dagarna och vet ej fan heller om jag skulle vilja ha någon annan här hemma 9 timmar om dagen. men hur som helst så är ju detta helt klart inte hållbart,,, frågan är bara vad man ska göra? Längtar verkligen efter den lille så detta går över.