Uppdatering

Snart helg, så skönt. Så skönt !

Har inte orkat med något senaste dagarna. Mått för dåligt och Krypet har hittat nya hyss i magen att ägna sig åt. Numera har jag en vibrator i magen. Det är sjukt obehagligt. Men jag är mest tacksam att han verkar ha det bra, trots mina kramper. Igår fick jag inte mycket gjort, låg mest i sängen hela dagen, men lyckades få det sista styrelsejobbfixandet gjort. Avgår ju som sekreterare på årsmötet nu om ett par veckor och nu har jag skickat ut kallelser och allt sånt - sista uppgifterna som sekreterare. Jeey!

Urinen har inte så vacker färg just nu, kanske är det ny infektion. Har återbesök med min bm på måndag, då får vi se. Idag var vi till sjukhuset på förmiddagen för kontroll - uppföljning av Krypet. Ja och mig, och fostervattnet och allt sånt. Fostervattnet låg på 112,8 nånting, ska tydligen vara mellan 50 och 200 så det var normalt, tack och lov.

Krypet hade, som vanligt när vi är på ultraljud, borrat in huvudet under höftbenet så några bra bilder fick vi inte . Han verkar vara lite växthämmad men inte mycket. Ultraljudsoperatören sa att om man får senare datum nu och framöver än vad som är beräknad så är det för att bebis är liten till växten. Nå, Krypet är nu "beräknad" 21 maj istället för 17 maj (enligt RUL). Inte många dagar men vi får se i mars när det är dags för tillväxt-ultraljud om han växt som han ska. Min make var ju lätt växthämmad pga hjärtfel när han föddes. (48 cm 2800g) Dock enligt kurvan ska Krypet fortfarande väga 3500g när han föds, vi får se helt enkelt. Om jag inte äter för mycket och han får växtspader... Det hoppas jag inte. Drygt tre kilo klump att pressa ut räcker gott och väl för mig... ;-)

Vi fick se en fot idag. Ja en fot tydligt that is. Ett fotvalv och små tår. Mammahjärtat smälte och smälte. En hand också men inte så tydligt. Hon mätte iaf ben och armar och de verkade normala, hon mätte magen och huvudet flera gånger också och allt såg normalt ut. Vi försökte också se om Krypet verkligen är en han. Vad hon kämpade. Krypet knep ihop knäna och hade dessutom navelsträngen mellan benen. Knäppa unge! :-) Men till slut lyckades vi få honom att vända på sig lite så hon kom åt "underifrån" rumpan med UL-grejen och då syntes det ju. :-) Hade en mycket bättre UL-operatör idag än de tidigare ultraljuden, förklarade så bra allt vad vi såg, hjärna, magsäck, ja allt hon såg. Vi bara nickade "mm mmm". :-)

Befrielse att Krypet verkar må bra därinne trots att hans mamma inte mår så bra alls. Febrig, värk från vad till nacke, har åtminstone inte haft några magkramper idag, det var värre igår, idag har benen krampat istället. Zzzz. Och så har ju någon kört mitt blygben i en mangel. Men bortsett från det så är jag bara trött. Så trött.

Nu tar jag helg. Kommer uppdatera här betydligt mindre framöver tror jag. Har funderat på att stänga ned också men samtidigt skriver jag detta mest för mig själv, för att ha en dagbok över allt som skett under mina graviditeter. Har också funderat över att ta bort alla vänner utom de jag har kontakt med på annat håll (telefon, facebook, MSN osv). Bli mer privat. Orkar inte mer skit just nu känner jag, orkar inte strida och bråka och må mer dåligt. Just nu känns det vettigare att stänga in mig i min egen bubbla så jag kan andas i ro. Vi får se.

På tal om det så kom min kollega som skrev osmakliga sms fram till mig när jag skulle åka hem i eftermiddag och frågade om hon kunde få bli min vän igen. Sa att jag skulle tänka på saken. Inte för att vara elak utan för att jag just nu inte vet om jag orkar släppa in mer i mitt liv, mitt hjärta, och bli sårad igen. Varje gång trasas man ju sönder lite inombords, oavsett om det är på en arbetsplats, en god vän, fula kommentarer på en sajt på nätet , saker som sårar - om än kortvarigt - gör att skalet i själen blir tunnare liksom. Vi pratade lite iallafall innan jag satte mig i bilen och åkte hem.

Idag var en totalt IQ befriad dag för övrigt. Dessa nonsenssysslor... Ska träffa min handläggare på AF nästa vecka för att diskutera en annan sysselsättningsplats. Problemet var bara att vi skulle haft detta samtal i november. Då var hon sjuk, sedan i januari, då glömde hon ju bort mig, och nu är det februari. Om tre månader blir jag mamma, och troligen kommer jag säkert gå hem innan det är bf - ja eventuellt sjukskriven heltid någon eller några veckor också, när kroppen inte orkar mer. Det vill säga det är kanske två månader kvar. Orka byta praktik för den korta tiden?! Det hon hade som förslag var hos Syrianska hjälpföreningen. Verkar bara finnas praktik på extrema platser (syrianer är ju ortodoxa katoliker och här i stan är de väldigt högljudda och moralpredikande). Det räcker med att jag i dag praktiserar i en 2nd handbutik som drivs av Finska Pingstkyrkan. Att stå och göra nonsenssysslor medan det spelar massa musik i bakgrunden om Jesus och ha kollegor som är så överkristna så man baxnar - det räcker. Står jag ut två månader till så känns det som att det finns en chans att jag kan få hoppa in timmar vid behov i höst eller så när jag eg är mammaledig (men maken ska ju vara hemma också), vilket såklart vore bra.

Dagens nonsensyssla förresten? Tejpa ihop begagnade pennor, som redan var ihopsatta med gummisnoddar, och byta prislappar på dem. Samma pris - men nu utan veckonummer... Riktig nonsenuppgift. Men jag får väl vara tacksam att jag sedan slapp roa mig med att färglägga prislappar till kläderna, som jag brukar få ägna dagarna åt. Slänga bort hjärnan, är vad man gör, när man får den typen av sysslor. (Färglägga prislappar är förresten något en femåring kan göra... )

Nu. Helg. Sova. Prata förstånd med vibratorn vid mitt bäckenben.

[image1]