Upp och ner!
baby87 · 2013-10-27 · 554 visningar
Detta inlägg kmr enbart handla om ångest, trötthet och illamående, bara så alla vet!
För det första har bebishormonerna verkligen rört om i grytan och jag känner inte igen mig själv alls vissa dagar.
Där kmr ångesten in, att inte ha någon som helst kontroll över sin kropp eller känslor kan ge mig riktig ångest, paniken kmr krypande liksom.
Håller dessutom på att sluta med antidepp medicinen jag ätit ca 7 månader nu, började äta den innan Emil fyllde 1, hade då mått fruktansvärt dåligt sedan han föddes nästintilö men ignorerat det då jag kände mig svag och som en usel mamma som var tvungen att söka hjälp.
Men, idag är jag oerhört glad att jag gjorde det, för så bra som jag har mått, tills nu, bevisade bara att jag verkligen behövde medicinen för att klara av min vardag :)
Men som sagt, nu har jag trappat ner och tar en halv tablett var tredje dag och det går bra, äntligen.
Tror egentligen inte att min kropp är redo att sluta, för biverkningarna har varit fruktansvärda och jag har fått lov att backa i nertrappningschemat flera gånger innan jag klarat av nästa steg utan att må piss.
Men vad gör man då?!
Mitt barn kmr ha enorm abstinens vid födseln, precis som jag får när jag glömmer ta medicinen och det vill man inte utsätta ett litet försvarslöst barn för, bebisen kan även få andningsproblem vid födseln vilket jag inte heller vill vara anledningen till, aldrig!
Så jag mår jävligt dåligt psykiskt vissa dagar, tröttheten är fruktansvärd och jag kan sova en hel dag, ja jag ångrar nästan mitt beslut kring denna nr tre dessa stunder, jag vill just då bara backa tiden och få må bra, som innan.
Hemskt men vet inte vad jag ska ta mig till, prata med min bm på inskrivningen den 5 nov?
Tror jag gör det, men vad ska hon kunna göra?
Det är antingen äta medicinen eller inte, och eftersom jag inte vill, vill jag bara få tips om hur jag ska överleva dessa månader psykiskt!!
Nu till illamåendet.
Kmr och går, som alla nygravida, som inte har turen att må asbra ;)
Men förhoppningsvis går det ialf över så man slipper må illa i 9 månader, haha men så länge man mår lite halv kasst i magen är man lugn över att allt är som det ska ;)
Nej nu ska jag börja med middagen och längta vidare till sängen ;)
Ha en bra dag alla!
Just d, v 9 (8+4) idag ♥♥♥
För det första har bebishormonerna verkligen rört om i grytan och jag känner inte igen mig själv alls vissa dagar.
Där kmr ångesten in, att inte ha någon som helst kontroll över sin kropp eller känslor kan ge mig riktig ångest, paniken kmr krypande liksom.
Håller dessutom på att sluta med antidepp medicinen jag ätit ca 7 månader nu, började äta den innan Emil fyllde 1, hade då mått fruktansvärt dåligt sedan han föddes nästintilö men ignorerat det då jag kände mig svag och som en usel mamma som var tvungen att söka hjälp.
Men, idag är jag oerhört glad att jag gjorde det, för så bra som jag har mått, tills nu, bevisade bara att jag verkligen behövde medicinen för att klara av min vardag :)
Men som sagt, nu har jag trappat ner och tar en halv tablett var tredje dag och det går bra, äntligen.
Tror egentligen inte att min kropp är redo att sluta, för biverkningarna har varit fruktansvärda och jag har fått lov att backa i nertrappningschemat flera gånger innan jag klarat av nästa steg utan att må piss.
Men vad gör man då?!
Mitt barn kmr ha enorm abstinens vid födseln, precis som jag får när jag glömmer ta medicinen och det vill man inte utsätta ett litet försvarslöst barn för, bebisen kan även få andningsproblem vid födseln vilket jag inte heller vill vara anledningen till, aldrig!
Så jag mår jävligt dåligt psykiskt vissa dagar, tröttheten är fruktansvärd och jag kan sova en hel dag, ja jag ångrar nästan mitt beslut kring denna nr tre dessa stunder, jag vill just då bara backa tiden och få må bra, som innan.
Hemskt men vet inte vad jag ska ta mig till, prata med min bm på inskrivningen den 5 nov?
Tror jag gör det, men vad ska hon kunna göra?
Det är antingen äta medicinen eller inte, och eftersom jag inte vill, vill jag bara få tips om hur jag ska överleva dessa månader psykiskt!!
Nu till illamåendet.
Kmr och går, som alla nygravida, som inte har turen att må asbra ;)
Men förhoppningsvis går det ialf över så man slipper må illa i 9 månader, haha men så länge man mår lite halv kasst i magen är man lugn över att allt är som det ska ;)
Nej nu ska jag börja med middagen och längta vidare till sängen ;)
Ha en bra dag alla!
Just d, v 9 (8+4) idag ♥♥♥
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.