Unge nr 2, kom till oss!!

Vad pirrigt det är i kroppen min nu! På måndag dras min spiral ut och sedan är det bara påt igen. En vet ju aldrig hur lång tid det ska ta så jag försöker vara öppen för att det ska ta ett bra tag. Det är svårt, en vill ju ha en till bebis NU. Samtidigt har jag ett helt underbart och fantastiskt jobb. Jag har bara arbetat där i snart 1 1/2 månader och jag skulle gärna hinna jobba lite till. Jag har ju inte fast än då mitt introduktionsår inte är slut än på långa vägar. Attans! Men jobb finns alltid men inte finns möjligheterna för barn för alltid. Åh, tänk den dag man ser ett plus på stickan. L kommer att bli världens bästa storasyster! Än förstår hon inte så mycket, hon är bara lite mindre än 1 1/2 år men hon kommer vara så fin. Lika fin som hon är nu, fast lite mer trotsig tror jag nog. Den vilja hon har... den känner jag väl igen! Den är från mig och jag vet precis precis hur det är att vara så envis och vilka tankar som snurrar inne i ens huvud. Jag vet, så jag vet vad vi har att tampas med. Det är härligt med en stark personlighet, det tycker jag allt! Jag är ju en själv och det är det jag är van vid. Hur som, nu hoppas vi på plus på stickan innan oktober i år. Hejja hejja!