underbart ultraljud

För 6 dagar sen så var jag och Emil iväg på Östra för vi hade tid för ultraljud. Jag var sjukt nervös innan vi gick in på kvinnokliniken, ville bara spy av nervositet. Jag var rädd att något skulle vara fel, hemsk tanke. När jag väl låg på undersökningsbritsen så kunde jag inte sluta skratta, haha ganska sjukt hur glad jag var.

Det visade sig att bebisen är helt frisk, absolut inget fel på mitt lilla mirakel. Det enda som var lite oroväckande var att det var blodpölar i moderkakan, men det skulle inte vara så farligt sa hon.

Direkt när bebisen kom upp på skärmen så började jag lipa, jag kunde inte annat än att le med hela ansiktet. En helt underbar känsla. Enda fram tills nu så har jag känt lite tveksamhet från Emil men efter ultraljudet så släppte de. Han var mer uppslukad än mig kan jag lova och det första han sa var "Nu lättare världens störta sten från mitt hjärta, jag har varit så orolig att bebisen har dött i din magen iochmed att den inte har blivit stor". Det förgyllde min dag ännu mer. Min underbara lilla familj