Umgänge

Min man tycker att jag borde hitta någon eller några som jag kan umgås med som är gravida eller som har barn eller som ska ha barn runt när vi ska ha barn. Det vore trevligt att träffa någon, men samtidigt vet jag att jag har svårt att bara bestämma mig för att jag ska tycka om att umgås med någon bara för att jag "borde"...

Tror att mina nuvarande vänner kommer bli rätt trötta på bebis sen, ingen i min krets planerar barn inom de närmsta fem åren så vitt jag vet. De enda är min svåger och hans fästmö som fick barn i början av november -09. Hon är väldigt glad över att vi ska få barn nu så att deras lille kan få någon i samma ålder att leka med när vi åker till stugan och liknande. Men det är ju inte så att jag umgås med dem/henne på regelbunden basis...

En positiv grej är i varje fall att det känns som att jag kommit mycket närmare min mor den senaste tiden. Vi kan prata mer avslappnat om saker och jag känner inte att jag inte kan säga vissa saker. Vi bor ju inte i samma stad och hon har aldrig tyckt om att prata i telefon, men nu kan vi sitta i en halvtimma och prata om barn och graviditet och hur hon hade det och så. Känns som att det är mycket som jag egentligen vill prata om men som jag inte kan prata om för att ingen vill prata med mig om det.

Försökte prata om förlossningen med min man häromdagen, men det gick inte. Fick ingen respons alls. Känns jobbigt att det inte känns som att jag kan prata med honom om vad som helst. Jag har försökt så många gånger så jag är på kanten till att ge upp. Har pratat med honom om att jag inte kan prata med honom också, men det känns inte som att det har blivit någon större skillnad.

Vill inte tråka ut mina vänner med att bara prata graviditet, förlossning, barnkammare och barn heller. Vill inte bli en sån där som "bara" är gravid. Jag vill vara en människa också.

Träffade några ur vår umgängeskrets i fredags och för varje människa som jag pratade med fick jag samma frågor "hur känns det", "mår du bra" och "när är det dags". Visst, det är trevligt att prata om det, men jag är inte någon annan bara för att jag råkar vara gravid för tillfället. Jag har fortfarande samma problem som jag hade innan någon bosatte sig i mig och jag tycker fortfarande om samma saker. Det känns som att folk känner att de har några standardfrågor som de måste fråga för att de inte vet vad de ska säga till mig annars.

Så, ja, det vore trevligt att träffa någon som har det som jag och som jag kan umgås med och prata barn och sånt, men jag vill kunna göra det med mina nuvarande nära och kära också. Och det kan jag inte...