Ultraljudet gjort...
Ingela Elisa · 2012-07-08 · 755 visningar
Äntligen, som jag väntat på att få göra det här ultraljudet för att få, förhoppningsvis, se att allt ser bra ut. Vilket det också gjorde. Jag tyckte knytet såg lite trött ut (orolig mamma), jaha sa barnmorskan jag tycker den är rätt aktiv jag. :)
Vi hade bestämt oss för att inte få veta kön, men nog kikade vi båda två så mycket vi bara kunde för att se om det gick att se. När barnmorskan sedan frågade sa J bestämt 'nej det vill vi inte'...jag fick endast ur mig ett litet pip till svar. Det fick både barnmorskan och J att titta till lite extra på mig. J frågade, 'eller vill vi det nu?'. Njae, näää det vill vi väl inte fick jag till slut ur mig med ett litet skratt men nyfiken till max blev jag och är fortfarande. Men det är väl en del av det fantastiska. Det viktigaste är att det blir ett friskt litet barn inte vilken sort. :)
Vi har sett hjärtat i närbild. Två kammare och förmak till varje kammare. Lårben, huvud mätt ordentligt och inget tecken på läpp- och gomspalt. Det är fantastiskt vad de kan se. Så roligt att berätta för t ex mamma och pappa för när jag föddes fanns inte ens ultraljudsundersökningen. Låter som om jag är megagammal men det är faktiskt sant.
Efter undersökning var det två glada 'föräldrar-soon to be' som gick därifrån. Uppenbarligen hade jag varit mer nervös än jag trott för när vi kom till parkeringen började jag storgråta och nästan hyperventilera. Fick försöka förklara mellan andhämtningarna att jag bara var glad. Det hade liksom bara sjunkit in bebisen fanns där, den levde och allt såg bra. Jag slappnade av och accepterade, då kom tårarna.
Om man fick skulle jag gärna ligga en stund med ultraljudet varje dag. Knytet vinkade till oss, tja det var iaf vad barnmorskan sa och vi köpte det direkt. Såklart vårt knytet vinkade till oss! Den sög på fingrarna, gnuggade sig i ögonen och såg ut som en alien helt framifrån. Bilder i profil är att föredra så här långt. :)
Vi fick inget nytt datum för planerad födsel utan barnmorskan fastställde det tidigare datumet 27 november och hon beräknade att vi var i v 19+0 precis som vi själva gjort.
Nu har jag lovat mig själv att försöka oroa mig lite mindre och njuta lite mer, men det är svårt. Har endast känt av knytet lite, lite grann förutom två ganska rejäla poffpoff-kickar en kväll. Väntar och längtar efter mer.
Kram till er alla!
Vi hade bestämt oss för att inte få veta kön, men nog kikade vi båda två så mycket vi bara kunde för att se om det gick att se. När barnmorskan sedan frågade sa J bestämt 'nej det vill vi inte'...jag fick endast ur mig ett litet pip till svar. Det fick både barnmorskan och J att titta till lite extra på mig. J frågade, 'eller vill vi det nu?'. Njae, näää det vill vi väl inte fick jag till slut ur mig med ett litet skratt men nyfiken till max blev jag och är fortfarande. Men det är väl en del av det fantastiska. Det viktigaste är att det blir ett friskt litet barn inte vilken sort. :)
Vi har sett hjärtat i närbild. Två kammare och förmak till varje kammare. Lårben, huvud mätt ordentligt och inget tecken på läpp- och gomspalt. Det är fantastiskt vad de kan se. Så roligt att berätta för t ex mamma och pappa för när jag föddes fanns inte ens ultraljudsundersökningen. Låter som om jag är megagammal men det är faktiskt sant.
Efter undersökning var det två glada 'föräldrar-soon to be' som gick därifrån. Uppenbarligen hade jag varit mer nervös än jag trott för när vi kom till parkeringen började jag storgråta och nästan hyperventilera. Fick försöka förklara mellan andhämtningarna att jag bara var glad. Det hade liksom bara sjunkit in bebisen fanns där, den levde och allt såg bra. Jag slappnade av och accepterade, då kom tårarna.
Om man fick skulle jag gärna ligga en stund med ultraljudet varje dag. Knytet vinkade till oss, tja det var iaf vad barnmorskan sa och vi köpte det direkt. Såklart vårt knytet vinkade till oss! Den sög på fingrarna, gnuggade sig i ögonen och såg ut som en alien helt framifrån. Bilder i profil är att föredra så här långt. :)
Vi fick inget nytt datum för planerad födsel utan barnmorskan fastställde det tidigare datumet 27 november och hon beräknade att vi var i v 19+0 precis som vi själva gjort.
Nu har jag lovat mig själv att försöka oroa mig lite mindre och njuta lite mer, men det är svårt. Har endast känt av knytet lite, lite grann förutom två ganska rejäla poffpoff-kickar en kväll. Väntar och längtar efter mer.
Kram till er alla!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.