Ultraljudet

Idag var det dags. När vi var på väg till väntsalen sprang vi på vår kompis mamma som är förlossningsläkare och hon var med en stund under min förlossning. Vi pratade om förlossningen som varit, barnet vi nu väntar och den kommande förlossningen. Berättade att jag var livrädd denna gång för förlossningen.

Hon tog med mig och sambon till sitt kontor och skrev ut papper på en internetbaserad kurs för förlossningsrädda, där jag även kommer komma i kontakt med en terapeut om jag blir antagen till kursen. Hon tyckte även att jag skulle prata med min BM om att få träffa en Aurorabarnmorska och i de tänkarna har jag redan gått.

Ok, tillbaka till ultraljudet. Barnet var inte alls lika samarbetsvillig som storebrorsan var när vi väntade honom. Ville inte alls vara fotogenisk. Vi fick även veta att vi antagligen gått en vecka kortare än det har varit sagt, så pga detta kunde de inte se om allt är som det ska med hjärtat, för det skulle tydligen vara fullt utvecklad när man gått 18 fulla veckor. Så detta resulterade i ett återbesök för UL om två veckor, 3 maj. Åh nej, stackars oss som måste gå igenom detta igen =) Nej, det gör absolut inget. Jag gör det gärna en andra gång.

Barnet undersökte sina små händer väldigt mycket och ett par gånger åkte tummen in i munnen, så himla gulligt!