Ultraljud och sparkar
riverrunn · 2009-03-03 · 563 visningar
Åh, så nervös jag var i väntrummet till ultraljudet. Alla andra som satt där hade jättestora magar och verkade stencoola. Själv satt jag darrande och med stirrig blick och gick igenom för mig själv om det verkligen var två streck på det där grav-testet i november. Men det var det ju. Tre gånger. Så äntligen kom barnmorskan och vi fick gå in i det mörka ultraljudsrummet.
"Jag är jättenervös för att den inte ska ha någon hjärna", hann jag precis säga innan ultraljudsbilden uppenbarade sig på skärmen i taket. Det första jag såg var ett huvud med en alldeles fin liten hjärna i. Resten av undersökningen passerade ack så snabbt i ett överväldigat och förundrat tillstånd. Där var den, vår älskade lilla bebis, alldeles verklig. Världens finaste. Sprattlande ben och viftande armar, och en profilbild där man såg näsa, mun och ögon. Tänk att två celler kan blandas och börja växa och sedan övergå till att bli ett alldeles eget liv! Som gymnastiserar runt i min livmoder, alldeles levande och underbar. Känslan gör mig fortfarande alldeles darrig av ödmjukhet.
Allt såg bra ut, sa barnmorskan. Jag glömde bort alla frågor jag hade tänkt ställa, förutom just den om att det såg bra ut. Men hjärtat och njurarna var för små för att kunna bedömas, "du är ju bara i vecka 17", ja såklart eftersom de kallade mig då! Så jag ska tillbaka dit om en vecka och kolla på det sista. Jag är dock mest glad över att få se lillen igen och återigen bli övertygad om att det står bra till med han eller henne.
Nu i v 18 sparkar bebben mest hela tiden. Det känns som om någon skulle peta med ett finger från insidan. Det kittlas, ibland hoppar jag till och skrattar. I början kändes det bara när jag satt upp, men nu kan jag känna det i alla lägen. Ibland känns det som om en fisk sprattlar runt därinne, lite mer svepande rörelser, då tror jag att den vänder på sig. Sen blir det stilla ett tag, kanske sparkar den åt ett annat håll då? Rörelsena är alldeles underbara, det bästa som finns. Bebisen blir så påtaglig, den finns verkligen där, ett eget litet liv. Åh, lilla bebben!
Tänk hur det ska kännas om några månader när den får lite mer kraft i benen, ha ha, då kanske jag önskar mig en mindre livlig bebis, men just nu är det helt fantastiskt att ha en liten skidåkare i magen!
"Jag är jättenervös för att den inte ska ha någon hjärna", hann jag precis säga innan ultraljudsbilden uppenbarade sig på skärmen i taket. Det första jag såg var ett huvud med en alldeles fin liten hjärna i. Resten av undersökningen passerade ack så snabbt i ett överväldigat och förundrat tillstånd. Där var den, vår älskade lilla bebis, alldeles verklig. Världens finaste. Sprattlande ben och viftande armar, och en profilbild där man såg näsa, mun och ögon. Tänk att två celler kan blandas och börja växa och sedan övergå till att bli ett alldeles eget liv! Som gymnastiserar runt i min livmoder, alldeles levande och underbar. Känslan gör mig fortfarande alldeles darrig av ödmjukhet.
Allt såg bra ut, sa barnmorskan. Jag glömde bort alla frågor jag hade tänkt ställa, förutom just den om att det såg bra ut. Men hjärtat och njurarna var för små för att kunna bedömas, "du är ju bara i vecka 17", ja såklart eftersom de kallade mig då! Så jag ska tillbaka dit om en vecka och kolla på det sista. Jag är dock mest glad över att få se lillen igen och återigen bli övertygad om att det står bra till med han eller henne.
Nu i v 18 sparkar bebben mest hela tiden. Det känns som om någon skulle peta med ett finger från insidan. Det kittlas, ibland hoppar jag till och skrattar. I början kändes det bara när jag satt upp, men nu kan jag känna det i alla lägen. Ibland känns det som om en fisk sprattlar runt därinne, lite mer svepande rörelser, då tror jag att den vänder på sig. Sen blir det stilla ett tag, kanske sparkar den åt ett annat håll då? Rörelsena är alldeles underbara, det bästa som finns. Bebisen blir så påtaglig, den finns verkligen där, ett eget litet liv. Åh, lilla bebben!
Tänk hur det ska kännas om några månader när den får lite mer kraft i benen, ha ha, då kanske jag önskar mig en mindre livlig bebis, men just nu är det helt fantastiskt att ha en liten skidåkare i magen!
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.