ultraljud.

idag var det dags för mitt ultraljud som jag bokat på gyn, pga min egen oro för uteblivna graviditets symtom.
jag hade tid kl 10.10. och när vi satt där och väntade, jag och min sambo, blev jag riktigt nervös.
tillslut var det då min tur. vi fick följa med gynekologen till ett undersökningsrum där vi gick igenom vad som skulle hända, vad som kunde hända, och vad man kan göra... jag blev upplyst om att det kunde vara så att barnet dött, men att kroppen inte hunnit "ta hand" om det ännu, eller att det inte alls var någon fara.
känslan var skräckblandad förtjusning när jag klev upp i gyn-stolen.
gynekologen gjorde en snabb undersökning o sedan ett vaginalt ultraljud. det tog inte många sekunder innan man såg en liten grå vit klump, ett huvud! Och en kropp, men två armar, två ben, och framför allt, ett hjärta som slog!
det var en så mäktig upplevelse som inte går att beskriva i ord.
barnet rörde på sig hela tiden, viftade med armarna och sparkade med benen.

jag var helt tagen efteråt. men av lycka.
och all min oro är borta. dessutom känner jag mig mer gravid än jag gjort dom morgnarna jag stod o hulkade på toaletten.
vi fick med oss en bild på den lille som jag ramat in, och som vi stolt visar upp.

det är helt fantastiskt!