Ultraljud

Jag har aldrig längat efter barn. Inte ens när jag till sist bestämde mig för att skaffa ett. Det var mer av rädsla att ångra mig om jag inte gjorde det. Sedan dess har jag känt mig ambivalent.

I dag såg jag honom på ultraljudet och det förändrade ju en del. Jävlar vad krånglig och söt han var. Vägrade räta på sig, vägrade låta sig fotograferas, vägrade ligga stilla. Jag tror att jag kommer att gilla honom hur mycket som helst. Och ja, nu längtar jag efter att träffa honom...

Stort.