Tvivel
jvsm · 2012-07-21 · 355 visningar
Alla dessa tvivel och funderingar.... Ibland blir man inte klok på allt som sker i huvudet - och inte går det att få rätsida på det heller. Ju mer jag tänker ju snurrigare blir jag. I stort sätt.
Kommer vi bli föräldrar någon dag? Känns så... fel att ge upp. Men samtidigt - OM vi nu är inkompatibla - hur inhumant är det då inte att fortsätta försöka och få missfall på missfall...?! Min redan sjukliga kropp tog lite stryk av de två korta graviditeterna i våras så ett par missfall till kommer inte kännas så bra. Varken fysiskt eller mentalt. Den sista, när jag blödde i 18 dagar - med sammandragningar och elände hela tiden - då var jag riktigt sänkt fysiskt.
Hur som helst börjar det närma sig "dags att försöka igen"-tiden. Om vi ska försöka igen. Ekonomin säger ju förstås nej tack ändå, men yngre blir vi ju inte. Hmpf. Tyvärr. Varför har ingen uppfunnit en fungerande tidsmaskin än? Så man kan åka tillbaka och korrigera lite saker här och där så det finns bättre med pengar OCH man kan göra om val som inte är så smarta i längden? Skulle jag ju behöva nu, eller bara backa tiden så vi kunnat försöka mer och fler gånger - när vi hade mer pengar på banken, när jag fortfarande jobbade. Nu är jag åter sjukskriven 75 % men bara några veckor, sedan slutar min läkare och jag ska hitta ny sysselsättning via AF, blir säkert spännande - var de nu kan tänkas stoppa in mig. Inte direkt så kropp och sinne pallar med alla typer av sysslor på arbetsmarknaden. Tur jag redan jobbat tungt och natt och slitjobb så jag med säkerhet kan säga "jag har gjort det - och jag blev sjuk - så inget mer sådant".
Nå, svamlar som vanligt. Bebis. Kan fortfarande inte tänka mig liv utan bebis. :-/ Härom veckan fick exets lillebror en liten tjej. Jättesöt. Exet har redan hunnit sitta barnvakt och lägga upp 500 bilder (minst) på facebook på underverket - barnkär som han är. Hade det bara funkat bättre mellan oss så hade jag absolut kunnat tänka mig honom som far till mina barn, men vi levde ett riktigt passionslöst liv ihop. Grått och trist. Exexet har tre barn idag men honom kunde jag aldrig tänka mig att skaffa barn med, kunde inte se det framför mig. Och nu sitter jag här, med mannen med stort M, mannen som ger mig glädje och passion, och vi kan inte (eller verkar inte kunna) få barn tillsammans... BLÄ! :-P
Jag må säga att ödet är ganska elakt. Spelar mig många spratt. Men detta - det är det värsta av dem alla.
Kommer vi bli föräldrar någon dag? Känns så... fel att ge upp. Men samtidigt - OM vi nu är inkompatibla - hur inhumant är det då inte att fortsätta försöka och få missfall på missfall...?! Min redan sjukliga kropp tog lite stryk av de två korta graviditeterna i våras så ett par missfall till kommer inte kännas så bra. Varken fysiskt eller mentalt. Den sista, när jag blödde i 18 dagar - med sammandragningar och elände hela tiden - då var jag riktigt sänkt fysiskt.
Hur som helst börjar det närma sig "dags att försöka igen"-tiden. Om vi ska försöka igen. Ekonomin säger ju förstås nej tack ändå, men yngre blir vi ju inte. Hmpf. Tyvärr. Varför har ingen uppfunnit en fungerande tidsmaskin än? Så man kan åka tillbaka och korrigera lite saker här och där så det finns bättre med pengar OCH man kan göra om val som inte är så smarta i längden? Skulle jag ju behöva nu, eller bara backa tiden så vi kunnat försöka mer och fler gånger - när vi hade mer pengar på banken, när jag fortfarande jobbade. Nu är jag åter sjukskriven 75 % men bara några veckor, sedan slutar min läkare och jag ska hitta ny sysselsättning via AF, blir säkert spännande - var de nu kan tänkas stoppa in mig. Inte direkt så kropp och sinne pallar med alla typer av sysslor på arbetsmarknaden. Tur jag redan jobbat tungt och natt och slitjobb så jag med säkerhet kan säga "jag har gjort det - och jag blev sjuk - så inget mer sådant".
Nå, svamlar som vanligt. Bebis. Kan fortfarande inte tänka mig liv utan bebis. :-/ Härom veckan fick exets lillebror en liten tjej. Jättesöt. Exet har redan hunnit sitta barnvakt och lägga upp 500 bilder (minst) på facebook på underverket - barnkär som han är. Hade det bara funkat bättre mellan oss så hade jag absolut kunnat tänka mig honom som far till mina barn, men vi levde ett riktigt passionslöst liv ihop. Grått och trist. Exexet har tre barn idag men honom kunde jag aldrig tänka mig att skaffa barn med, kunde inte se det framför mig. Och nu sitter jag här, med mannen med stort M, mannen som ger mig glädje och passion, och vi kan inte (eller verkar inte kunna) få barn tillsammans... BLÄ! :-P
Jag må säga att ödet är ganska elakt. Spelar mig många spratt. Men detta - det är det värsta av dem alla.
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.