Tuva 1 vecka gammal idag

Visseligen inte förns kl 19.20 ikväll men det är ju ändå idag.. Ska fatta mig rätt kort. Satt å skrev en låååååång förlossnings berättelse igår å när jag nästan var klar så poff borta. :( gissa om jag blev less??? Efter en jobbig graviditet som avslutades med en 34 timmar lång och jobbig förlossning som avslutades med akut kejsarsnitt slog det lite slint i min skalle. Kom hem från BB i måndags å jag var så lycklig av att ha vårt lilla underverk hemma. Så kände man sig lite piggare å man sprang omkring å pulade lite hemma. Bor uppe på ett centrum så jag tog mig ner till Apoteket å köpte lite grejer jag var tvungen att ha till Tuva. Kom hem å la mig för jag vart alldeles yr å så kom jag på att fan, jag glömde plocka ut smärtlindringen så jag gick ner igen. Å det skulle jag inte gjort! Det slutade med att jag satt på burgerking med huvet mellan benen å jag trodde jag skulle dö.. Ringde 112 å vet ni vad det västar är.. Att det sitter en tjej som faktiskt fortfarande ser gravid ut å mår Piss å inte en jävel bryr sig?! Vad är det för samhälle vi bor i?!?!?! Iaf kom ambulans å dom kollade lite blodtryck, blodsocker å annat som allt visade sig vara bra. Så som hjälpte mig hem. Efter det började helvetet! Ångest attacker om nätterna vilket jag inte förstod då utan jag trodde verkligen jag var allvarligt sjuk på något sätt. Mådde skit dåligt med yrsel å inga krafter. Illamående å hemska känslor i kroppen. Den natten vart det ett till samtal till 112 för något måste vara allvarligt fel.. Så här ska man inte må!! Dom kom å så gick dom med samma svar som dom första. Inget fel på värderna. Ta kontakt med vårdcentralen i morhon bitti å följ Upp detta! Dagen efter ringde jag men fick till svar att jag skulle ringa ambulans för så ska man inte må! Det slutar iaf med att ambulansen skickar oss med en taxi till Danderyd sj akuten å där görs alla prover man kan tänka sig. Blev till och med röntgad.. Men jag är frisk?!?!?! Då blir det ännu värre. Om jag är frisk ska jag fortsätta må så här?!?!? Jag blir rädd för mig själv å tänker att vad blir jag för mamma till Tuva om jag mår så här?! Pratade med svärmor som tycker jag ska ringa å prata med någon. Så det gör jag. Å den mannen jag pratade med var klok! Han fick mig att först att efter en sån här grej med en jobbig grav, förlossning å omställningen, smärtan, hormonerna mm mm så är det inte konstigt att må så. Det är helt klart någon form av depression trodde han. Å efter det började allt klarna. Det är klart att det är psykiskt.. Pratade med sambon som var orolig att han skulle behöva leva med ett vandrande vrak.. Den natten sov jag bättre med vaknade fortfarande med den där hemska känslan att inte kunna andas, trycket över bröstet, yrseln from hell, illamående mm. Igår var mun mamma här åhälsade på å jag har insett att det är någon sorts förlossnings depression jag hamnat i. Men mamma gav mig massa ny energi å i natt jag sovit utan några vad kg kom underdel med var panikångest. :) mammor är väl bäst trösten ändå :) måste ta det jätte lugnt för att inte hamna där igen! Sambon survar mig medan jag sitter å tittar på. inte lätt att bli mamma! Nu mår jag iaf bättre men ska inte utsätta mig för några fysiska aktiviteter förutom det som följer med min lilla älskling som idag är 1 vecka gammal <3 hon ska vägas idag å jag hoppas att hon har gÅtt upp i vikt sÅ man slipper väck å amma var 3e timme dygnet runt. Hmm blev allt annat än kort hehe nu blickar vi framåt! Förlossningen ska ni få läsa om sen men det lär bog dröja innan jag kan sätta mig igen. Nu ska mill hjärtegull få ersättning g Efteer en timmes amning ;) ha det bäst