Tröttnat totalt

fan va ja börjar tröttna på att alla har så jävla mkt goda råd hela tiden.

-du MÅSTE gå ut och gå (oavsett om varje steg du tar känns som du vill gå under jorden)

-du MÅSTE göra alla sysslor hemma för dom görs inte av sig självt

-du MÅSTE träffa alla dina kompisar hela tiden, fast det dom gör är o gå ut o supa o dom är upptagna dagtid.

-du MÅSTE vara glad och trevlig mot alla HELA TIDEN

-du MÅSTE tänka på vad du äter

Måste och måste, ja gör väl va fan ja vill. De har inte ni med att göra, mitt liv mitt barn min graviditet.

Du ska göra de o de o de o de o allt med ett smile på läpparna. Du ska vara glad konstant o du ska aldrig må dåligt. Du ska vara glad över att du är gravid och att vara gravid är ingen sjukdom. Gå o göm er för fan. Ni vet inte hur jag känner det, ni vet inte hur ont jag har och hur jag mår. Kanske ni skulle veta om ni brydde er om o FRÅGA.

Har ingenting o göra om dagarna förutom dom förbannade hushållssysslorna men jag klarar inte ens o bädda rent sängen, inte heller dammsuga eller plocka in tvätten. Jag klarar inte av att åka buss till stan för att träffa kompisarna för jag blir så förbannat åksjuk (fast det knappt är 10min) och ingenting hjälper. Jag måste äta konstant för annars får jag blodsockerfall vilket resulterar i att jag inte kan göra nånting alls. Jag är inte miljonär och jag kan inte gå runt med en väska full med mat varje gång jag ska nånstans.

Jag har dåligt samvete för att jag inte kan göra nånting och för att jag går hemma och inte bidrar med en krona till hushållet och föräldrapenningen blir på minimum. Jag mår skit över vikten och att jag ser ut som en fettklump i mina ögon. Min pojkvän jobbar mån-fre o vissa lördagar och när han kommer hem sitter han vid datorn för att han måste ha EGEN tid. Jag är bosatt i sängen o blir knäpp. Jag behöver närhet och den enda jag får är den lilla stunden innan han somnar o han går o lägger sig efter mig. Han vill inte ha sex för han tror att han ska skada barnet och han tycker det är obehagligt.

Alla jävlar som ska ta på magen hela tiden och aldrig fråga innan, ta på erat eget fett ist. Känner mig som hon i solsidan, ska fan börja ta betalt. Dom som får ta på min mage för att känna sparkar från mitt barn är jag och min pojkvän. Ska de va så svårt att fatta?!

Jag har fått bristningar på brösten och dom har tappat formen helt, jävlar vilken självförtroende boost de va då. Har fått lite på nedre delen av magen också men de kan ja leva med, de är så lite. Rumpan har tappat formen, ansiktet är svullet o ja ser ut o ha en gigantisk övervikt. Jag har aldrig varit riktigt smal, har alltid haft lite (mkt i vissas ögon) extra på magen o låren men jag har trivts med de men nu mår jag så jävla dåligt att vore det inte för barnets skull så skulle ja sluta äta o aldrig gå upp ur sängen igen. Är så jävla deprimerad över allt o ingen förstår o ingen undrar o ingen vill veta. Jag har ingen rätt att må dåligt.

Efter förlossning så har jag mitt barn, min älskade son, men jag har fortfarande magen kvar, jag har fortfarande bristningarn, jag har blödningar i ett antal veckor, jag har fortfarande kvar foglossningen ett tag. OCH då har jag ett barn att ta hand om på heltid plus alla hushållssysslor eftersom jag tydligen bara går hemma. DU jobbar ju inte så DU får göra allt hemma. DRA ÅT HELVETE: Sen ska jag träffa alla kompisar, jag ska visa upp den lille för familjen, jag ska vara glad varje dag. Jag ska vara ute varje dag.

EN bra sak är att jag slipper gå över tiden, blir igångsatt i v39-v40 om de inte har startat innan. Sen de bästa av allt är att jag blir mamma. Men ibland undrar jag om de verkligen är värt allt. Jag hoppas de. Jag skulle aldrig nånsin tillåta mig själv att må så jävla dåligt om de inte vore för min son. Han är värt allt men ibland undrar ja. Ibland skulle ja vilja va som alla andra i min ålder. Största problemet att ta sig upp på morgonen. Ibland ångrar ja allt, får man tänka så? får man vilja vrida tillbaka tiden?

3-4 veckor, jag fixar det. Tror ja. jag vill inte ha de så här. ja vill inte mer.