Tröttheten är värst

Tre månader kvar och jag är så vansinnigt trött. Känner mig yr och förvirrad. Har börjat med järntillskott , men det har inte gjort någon skillnad. Magen växer jättefort och spänner och drar i muskler och hud. Hade en känning av foglossning, som kunde avhjälpas med ett stödbälte. Jag som föreställt mig en tillvaro med långa promenader både före och efter förlossningen, men nu vågar jag ju knappt gå någonstans för man vet ju inte när det slår tilll igen.

Renoveringen går frammåt. Köket är så pass klart att vi kan göra de delar vi tagit på oss själva. Vi la klinker i helgen, men det är frustrerande att inte vara så delaktig som jag är van vid. Jag klarar inte längre att krypa på golvet, så jag har blivit reducerad till hantlangare, men jag kan ju samtidigt inte lyfta en hel paket klinker på en gång. Maken säger att jag är jätteduktig ändå, men egentligen tror jag han tycker det är skönt att han få göra något på egen hand utan att jag lägger mig i för mycket. För en gångs skull kan han ju känna att han är karl i sitt eget hus ;-)

mindre än två månader tills jag skall ha semester och vila upp mig innan lill*n kommer, men ännu är inte vikarien utsedd. Undrar om man hinner med någon typ av överlämning innan man skall gå hem.

Hade tänkt dela föräldraledigheten lika med pappan, men han är konsult och hans projekt löper ut lagom till det är hans tur att vara ledig. "med chans till förlängning" är nog inte så mycket värt om man skall vara borta 9 månader.... får se hur vi löser det.. Jag vet ju att han jättegärna vill vara hemma med bebisen.