Trött på svärföräldrarna nu alltså...
Medlem · 2010-07-15 · 590 visningar
Så trött på mina svärföräldrar nu alltså. De försöker verkligen göra allt för att förstöra. Okej svärfar är relativt oskyldig, utan svärmor är den som håller på men han säger inte ifrån elelr till heller.
Började i tisdags med att vi pratade om mina allergier mot jordgubbar. Är jätte allergisk mot jordgubbar och detta betyder att min bebis inte kommer äta jordgubbar då h*n inte kommer kunna träffa mig efteråt. Enligt svärmor var det katastrof och nära inpå barnmisshandel att mitt barn inte kommer få äta jordgubbar. Nu tror jag mitt barn överlever utan jordgubbar. Sen så är det ju jätte synd om min sambo som inte heller får äta jordgubbar pga mig (pga mig enligt svärmor, pga mina allergier enligt mig). Jag ska tydligen inte förvänta mig att de ska offra det för min skull (min bebis och min sambo). Nu tycker dock min sambo precis som jag att det är viktigare och bättre att jag överlever än att de äter jordgubbar.
Sen igår (onsdag) verkade allt bra igen. Jag träffade dom dock inte igår men min sambo gjorde det då han ville visa upp våran nya lägenhet vi ska flytta in i. Jag mådde alldeles för dåligt för att följa med. Svärmor t.om gillade våran nya lägenhet (hon har klagat på alla våra tidigare). Dock meddelade min sambo igår att vi ställt oss på kö för bottenplan då vi nu kommer bo på 3e våningen utan hiss. Jag har nämligen knäskada i båda mina knän som läkarna inte vet vad det beror på och blivit förbjuden att gå nedför i trappor. Går jag mkt i trappor kan detta resultera i operation och kanske rullstol (mest pga de inte vet va felet är trots specialistläkare).
Idag (torsdag) var min sambo förbi hos sina föräldrar. Jag följde inte med då jag återigen mådde skit (dumma järntabletter). Efter svärmor kollat att jag inte följt med och kollat varför hoppade hon på min sambo tydligen angående både allergierna, knäskadorna och våran ekonomi. Enligt henne kommer vi inte ha råd att flytta till bottenplan då vi måste lägga ny insats men min sambo svara bara då: "kanske det men klarar inte Maria trapporna så klarar hon dom helt enkelt inte". Då hade hon kastat ur sig: "så illa kan det väl inte vara med hennes knän. Hon får väl stanna hemma om dagarna". Då fick min sambo nog och reste sig upp och bara gick, fast hans pappa skulle hjälpa oss flytta lite grejer idag.
Jag såg bara när han kom hem att något var fel för hans ögon var tårfyllda. Vet att han inte orkar med detta just nu. Varit bråk och tjafs med hans familj sen jag flyttade ner och de flesta bråken har handlat om mig. Vill inte utsätta honom för allt detta men vet inte vad jag ska göra heller....
Började i tisdags med att vi pratade om mina allergier mot jordgubbar. Är jätte allergisk mot jordgubbar och detta betyder att min bebis inte kommer äta jordgubbar då h*n inte kommer kunna träffa mig efteråt. Enligt svärmor var det katastrof och nära inpå barnmisshandel att mitt barn inte kommer få äta jordgubbar. Nu tror jag mitt barn överlever utan jordgubbar. Sen så är det ju jätte synd om min sambo som inte heller får äta jordgubbar pga mig (pga mig enligt svärmor, pga mina allergier enligt mig). Jag ska tydligen inte förvänta mig att de ska offra det för min skull (min bebis och min sambo). Nu tycker dock min sambo precis som jag att det är viktigare och bättre att jag överlever än att de äter jordgubbar.
Sen igår (onsdag) verkade allt bra igen. Jag träffade dom dock inte igår men min sambo gjorde det då han ville visa upp våran nya lägenhet vi ska flytta in i. Jag mådde alldeles för dåligt för att följa med. Svärmor t.om gillade våran nya lägenhet (hon har klagat på alla våra tidigare). Dock meddelade min sambo igår att vi ställt oss på kö för bottenplan då vi nu kommer bo på 3e våningen utan hiss. Jag har nämligen knäskada i båda mina knän som läkarna inte vet vad det beror på och blivit förbjuden att gå nedför i trappor. Går jag mkt i trappor kan detta resultera i operation och kanske rullstol (mest pga de inte vet va felet är trots specialistläkare).
Idag (torsdag) var min sambo förbi hos sina föräldrar. Jag följde inte med då jag återigen mådde skit (dumma järntabletter). Efter svärmor kollat att jag inte följt med och kollat varför hoppade hon på min sambo tydligen angående både allergierna, knäskadorna och våran ekonomi. Enligt henne kommer vi inte ha råd att flytta till bottenplan då vi måste lägga ny insats men min sambo svara bara då: "kanske det men klarar inte Maria trapporna så klarar hon dom helt enkelt inte". Då hade hon kastat ur sig: "så illa kan det väl inte vara med hennes knän. Hon får väl stanna hemma om dagarna". Då fick min sambo nog och reste sig upp och bara gick, fast hans pappa skulle hjälpa oss flytta lite grejer idag.
Jag såg bara när han kom hem att något var fel för hans ögon var tårfyllda. Vet att han inte orkar med detta just nu. Varit bråk och tjafs med hans familj sen jag flyttade ner och de flesta bråken har handlat om mig. Vill inte utsätta honom för allt detta men vet inte vad jag ska göra heller....
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.