Trött..

Såå trött... Trots att jag fick sova inatt. Linnea har fortfarande inte somnat och klockan är 22:47, hon har somnat för att sedan av någon okänd anledning bara skrikit rakt ut och sedan fortsatt skrika. Jag har testat allt. Ersättning, duscha, vagga i famnen och i sängen. Bytt täcke, bytt blöja, masserat magen, underhållit... Hela tiden samma sak. Skrik, tystnar, somnar till, skrik och åter skrik... Och så om igen.
Nu förhoppningsvis kan hon somna ordentligt. Hon ligger iaf tyst i sin säng med svalt täcke, snutte och nappen.
Jag själv har suttit och tjutit den senaste halvtimmen. Det är hemskt att inte veta vad man ska göra, vad man gör fel.. Ännu hemskare när man är så trött i huvudet att vill skrika själv så att ungen tystnar någon gång! Skuldkänslorna som kommer efter...

Beundrar verkligen er mammor som är ensamstående på riktigt. Just nu tycker jag det är förjävligt att vara ensam. Jag tror att det som gör det ännu jobbigare är att när H är hemma är det inte större skillnad... Jag gör det mesta ändå. Jag får söva, mata, byta blöja och underhålla... Visst hjälper han till lite men oftast sover han för att han ska åka och jobba eller så sitter han och glor på tv... Vet inte, kanske är det mitt fel, jag kanske inte låter honom hjälpa till.. För jag vill inte störa honom... Det är ju synd om honom för att han jobbar så mycket.
Känner mig så trött... Borde väl sova nu när hon äntligen somnat. Dock andas hon som om hon skulle vara skitsur så än sover hon inte ordentligt.
Älskar att vara mamma, trots det skulle det vara skönt att för bara en stund inte behöva ha allt ansvar.