Trött

Såklart sitter jag här nu mitt i natten och nojar mig som bara den. Typiskt mig.
Min kropp är så trött och jag vet inte om den spelar mig ett spratt heller.
Sammandragningar som kommer nästan hela tiden, men det är bara var 15:nde som gör ont och då kanske jag har ont ett tag för att det sedan lägger sig och bara kniper till igen.
Blir fan tokig, då jag vet att jag har väldigt hög smärtgräns på grund av andra anledningar.
Jag menar, jag gick och stod upp när jag hade ett "tillstånd" en gång där jag inte borde kunna ta mig fram på egen maskin sa de när jag kom in på akuten.
Så jag menar, de här som gör så ont att jag mår illa. Är de något jag borde tänka lite extra på och att de börjar bli fler och fler. I början av veckan kom de inte lika mycket som i dag till exempel.
I morgon ska jag tack och lov till barnmorskan och då ska jag fråga henne om det är okej allting och sedan har jag en tid med läkare på måndag.
Jag tänker liksom lite, ska det verkligen vara såhär och om det ska det, så är det konstigt att inte fler kvinnor klagar mer över just den här delen...
Mitt psyke håller i alla fall på att ta slut, precis som kroppen min. Den är trött och jag är trött på att ha ont utan att få något för det.
För det är ju det som är den största skillnaden och det som jag har sagt till alla runt omkring mig. Att när det väl är dags tror jag inte smärtan kommer vara några problem, men nu, när man nästan "vet" att man inte får något för det, då är det olidligt.
Åh, suck och stön att jag måste vänta tills i morgon, men men, bättre sent än aldrig!
Jag, en skit i rymden som hoppas att jag har kvar en alvedon i medicinskåpet!

//M...hoppas på att i alla fall få sova...