Tretton veckor gångna: sy-kos och hästabstinens.

12+6 ikväll; imorgon är tretton veckor gångna.

Jag har en sy-kos, som jag skämtsamt säger när min symaskin går varm.
Under veckan som gått har jag sytt mig ett par mammabyxor, en pyjamas till den lille med matchande mössa till. Jag frågade min fästman om han också ville ha en likadan, men han bara suckade och himlade med ögonen. Vadå?! Mössan är ju jättesöt - jag förstår ingenting.
Jag har även ritat upp fler modeller som jag ska sy vid tillfälle - så många att jag inte behöver gå sysslolös på ett bra tag. Voila! Sy-kos, som sagt.

Tidigare i förra veckan kände jag av det lilla miraklet för första gången. Det var en fantastisk känsla, även om den snart var förbi. Jag har inte märkt av lille pyret sen dess, eller, inte lika tydligt i alla fall. Samma kväll putade livmodern ut dom en liten kula, snett åt vänster. Det var sen när jag la mig för kvällen som jagkände sprattlet/kittlande känslan.

Jag har hästabstinens. Jag saknar verkligen hästarna... En dag ska jag ha ett gäng egna, så är det bara.

I helgen har jag börjat träna. Jag är stolt över mig själv. Det är lättare träning som gäller för mig under graviditeten. Min gynekolog avrådde mig löpträning, vilket jag annars tränar. Nu blir det träning med boll, band och promenad. Jag har träningsvärk, så jag behöver inte ha dåligt samvete. När jag väl fått in rutinen ska jag börja med graviditetsyoga också.

God natt gott folk!