Tråkiga jävla dag!

Idag har varit en sån där dag jag inte gjort ett skit på. Legat i sängen med huvudvärk, nerdragna rullgardiner och bara tyckt synd om mig själv!
Skulle kört lilla farmor till frissan men fick överlåta det till brorsan då jag inte hade någon ork.
Magen käns tung och ja har fått jätteont på en punkt nästan vid mellangärdet som känns svullet och svider, jippi!

Sambon har i vanlig ordning fullt upp, ränner ut och in, åker på möten och den där jävla telefonen som ringer hela tiden! Men han kom hem till sist och la sig i sängen hos mig där jag ligger och känner mig ensam och övergiven och SOMNAR! Helt ärligt! Han somnar! Är det ens lagligt?!
Så jag börjar gnälla, beklaga mig och vara jobbig, jag lovar, jag ta guld i den kategorin! Att vara jobbig alltså!
Och han blir irriterad såklart, precis som jag visste, mumlar något om att han är trött och att jag måste förstå att han behöver vila lite, att han vill ha mitt stöd.
Stöd?!! Vem fan är det som ska stötta vem?!
.
Här hemma går jag hela dagarna, fet och svullen och bär hans barn, ensam, sjukskriven och känner mig jävlig! Ibland undrar jag ens om jag hade några vänner innan jag blev gravid!?
För nu känns det som att det är fan inte många kvar!

Är det bara jag som känner att jag blivit väldigt ensam sedan jag gick ut med att jag är gravid?!

Vad gjorde jag innan om dagarna? Suck! Jobbade såklart! Det är väl det mina vänner gör, jobbar!
Jag avsyr Jobbsituationen som är på mitt jobb nu men jösses vad jag saknar att jobba! Arbetskamraterna, att bara göra något vettigt! Ledighet är skönt men inte för mycket, då blir jag skogstokig!

Han ångrade sig såklart när han såg hur jag upplevde just den frasen. Han vet att jag har urtrist hemma om dagarna och med värken som kommer och går orkar jag oftast inte göra så mycket. Massa pussar och kramar gjorde det lite bättre, och en satans godispåse jag inte borde ätit...och två samtal till mamma.

Jaja, nu är han på jobbet iaf och jag saknar honom galet mycket redan! Skulle helst av allt bara vilja låsa dörren, stänga av alla telefoner och bara krypa ner i sängen och bara ligga i hans armar i en evighet! Typ 104 dagar! Sen hoppas vi på att vi är stolta föräldrar till en liten tjej! Kom gärna lite tidigare sötnos! <3

Vad gör jag då? Jo jag sitter med världens största finne i pannan som gör ont och läcker bröstmjölk och gnäller som aldrig förr! För att inte glömma de satans revbenen och den nya onda punkten! Shit MajBritt vad jag gnäller!! Aj aj aj!!

STOPP!

När jag tänker efter, fan vad jag är dum som klagar så! Jag har det väldigt bra egentligen!
Jag har en man som avgudar mig, världens bästa familj, två underbara husdjur och går i väntans tider på att vår lilla prinsessa ska bli redo för ett liv i stora världen. Det är inte synd om mig, inte ett dugg. Idag vaknade jag på helt fel sida helt enkelt...

Förlåt!