tjoo mindre en en vecka kvar!

på måndag smäller det, då är det inskriving som gäller, ska bli skönt att prata med lite proffs om allt man känner.. dom kanske har några lugnande tips så denna jäkla oro slutar ta över min vardag=) läste i en annan tjejs dagbok att hon bara känner rädsla och inte riktigt vågar bli glad över det hela för när som helst kan man få missfall.. det suger och jag känner precis lika dant! försöker dock intala mig sjlv att om det blir missfall så är det ju mening. det betyder ju lixom att det är något som är fel och det önskar ju ingen :) ska det hända så händer det men förhoppningsvis slipper man det, usch hoppas jag slippper det, spelar ingen roll hur mycket jag vrider och vänder på orden försöker få dom att låta bra att det inte är så farligt om det skulle hända något, men innerst inne är det min största fasa, mina första mardrömmar sen jag var typ 4 år och drömde att mammma inte var min mamma utan ett monster..