Tillbaka till vardagen

Då är jag tillbaka på jobbet. Det är på dagen två veckor sedan jag fick reda på att bebisen i magen inte längre visade några livstecken.

Det känns konstigt att kroppen redan ställt om sig och hjärnan också på något sätt har fattat vad som hänt. Jag märker hormonomställningen och är fruktansvärt trött plus att jag fått väldigt oren hy. Ibland känns det som att jag bara drömde att jag var med barn, att det egentligen aldrig hänt och ibland kommer jag på mig själv att räkna efter i vilken vecka jag varit i om allt hade gått bra.

Men just nu försöker jag bara hitta tillbaka till en vardag jag egentligen inte vill uppleva. Jag vill ju vara gravid och få en liten familj snart, inte bara fortsätta som innan med jobb, jobb och jobb...

Jag hade tur med min husläkare i alla fall. Han sjukskrev mig två veckor utan att blinka, men så hade hans fru en gång för många år sedan också förlorat ett barn under graviditeten, så han visste att det inte bara är kroppen, utan väl kanske ännu mer själen som måste läka.

Sedan jag blev gravid ser jag bara gravida kvinnor eller småbarn överallt. Det fullkomligen vimlar av dem. Nu hoppas jag bara att mensen snart kommer i gång igen, så att jag känner att vi kan börja fundera över att försöka igen. Sambon är inte lika sugen tror jag. Han blev väldigt ledsen över missfallet, men jag tror att han även tyckte det var lite skönt att han nu faktiskt slapp undan allt ansvar. Vi får väl se vad han säger om någon månad. Jag känner nu att jag inte vill bli gravid så snabbt, men det kan ju faktiskt ändra sig väldigt fort.