Tillbaka några veckor och ångest utan dess like.

Va på ultraljud idag. Trodde att jag va i vecka nio men efter ultraljudet va jag tydligen bara i vecka 6. Då har man ännu längre kvar suck...

Mår skit, har kraftiga humörsvängningar, vill rymma, dö, får ångest, utbrott, nä fyfan, tur att jag varit här en gång tidigare å vet att det blir bättre, även om när jag e nere på botten inte tror det då så går det ju över väldans snabbt å sen mår jag bra igen. Riktigt så här illa va det inte förra graviditeten, däremot hade jag sjukt mycket panikångest då, i slutet hade jag konstant panik (hur man nu kan ha det) men jag hade det, hela ja va en stor panik. Har fått lite panik tillbaka, får vänta å se om det blir lika denna gång, har iaf medicin nu så det e ok.

Jag är inte en persom som passar att va gravid, Det är ett långt lidande bara, men sen... sen när den kommer så är allt som bortblåst. Inte för att man helt plötsligt mår bra, för det gör man inte, men för att du just mött någon som är så fantastisk ;)

Den här gången har jag beslutat mej för att inte amma så länge om jag inte mår bra, sist stod jag ut i 5 månader, men åh va jag led. å till vilken nytta??? Nä det får vara nog om jag nu mår dåligt, kan nog stå ut en månad eller 2 men jag kommer inte tvinga mej, ersättning funkar hur bra som helst ;)

Bara några tankar jag behöver få ut...