tillbaka igen/druvbörd
Linkan · 2012-01-05 · 1 313 visningar
Hej bästa blimamma.
Var tvungen att kika in här igen då jag tycker att sidan är verkligen toppen bra...=)
Om ni läst mina tidigare inlägg så blödde jag i tidigt gravidtet. Allt såg bra ut på vul och tiden rullade på.
vecka 17 händer något konstigt, är på en kontroll som visar att "knytet" inte levde.. fy fan. värsta dagen i hela mitt liv. Får även göra ett vaginalt ul som visar att graviditeten stannat upp. straxt efter de vul i vecka 8. :/ Får en tid vid doktorn, får tabletter och en tid för skrapning två dagar senare. Dom förvarnade mig om att de kan komma att småblöda lite.
Allt är i sin ordning, vart och handlat och känner att de börjar hända något, får lite mensvärk med tänker inte mer på de. tills jag helt plötsligt blir pinknödig. Springer in på toa och då känner jag verkligen hur de bara forsar ur blod från undelivet. blir livrädd, blöda lite? njaa!! får panik och ringer faktiskt 112.. har ju aldrig varit med om detta och blir livrädd. dom kommer och hämtar mig och får komma till kvinnom med en gång, där träffar jag doktorn och hon bestämmer sig för att göra en "akut" operation. inte riktigt vad jag räknat med, ringer min sambo som är långt ifrån stan. han störtar sig in till mig <3 får snabbt ett rum, duscha snabbt snabbt, dom sätter nål och kör upp mig på operation. där informerar dom mig om att allt kommer gå bra, jag kommer vakna på samma ställe jag somnat på (aldrig varit sövd). de lugnar mig lite med får panik när dom säger att nu somnar du snart. kniper hårt hårt i sköterskans hand om sen försvinner allt.
Vaknar upp inne på IVA. typ 5 st springer runt om mig, får en spruta i skinkan, dom sticker mig i handleden utan förvarning. ligger med slang i näsan och fattar ingenting. Börjar gråta och frågar efter min sambo. Han får tyvär inte komma in ännu, vi vet ännu inte om du måste opereras igen, då du blödde väldigt mycket och så.
Blir ännu mer rädd och ledsen.. skriker tillslut efter alla lämnat mig att jag vill ha hit min sambo, då kommer doktorn in och säger att du förlorade väldigt mycket blod, och får vi inte stopp på de nu så måste jag tyvär operera dig igen, men jag ger mig inte och tillslut får min sambo komma in <3
Som tur är stannar blödningen upp. Men inte riktigt detta jag räknat med. Väl uppe på avdelningen kommer en stöddig sköterska in och säger. sära på benen, du måste ha kateter. för du kan inte ringa på klockan hela natten om du behöver pinka, gråter gråter och gråter. hon var inte snäll.
Dagen efter kommer dr in och informerar mig om att jag har/hade druvbörd. och kommer få ta prover i över ett år för att inte riskera cancer. VA? skit, gråter igen. hade ett hcg värde på över 6000.
Året har nu gått, de har varit riktigt jobbigt, men proverna har visat bra från första dagen =) så nu är de fritt fram att bli gravid igen. Men avvaktar lite till.
Men är rädd för de igen. kan jag bli gravid igen? hände de något under operationen?
Hu, de blev ett långt inlägg men skönt att få skriva av sig.
Kram på er
Var tvungen att kika in här igen då jag tycker att sidan är verkligen toppen bra...=)
Om ni läst mina tidigare inlägg så blödde jag i tidigt gravidtet. Allt såg bra ut på vul och tiden rullade på.
vecka 17 händer något konstigt, är på en kontroll som visar att "knytet" inte levde.. fy fan. värsta dagen i hela mitt liv. Får även göra ett vaginalt ul som visar att graviditeten stannat upp. straxt efter de vul i vecka 8. :/ Får en tid vid doktorn, får tabletter och en tid för skrapning två dagar senare. Dom förvarnade mig om att de kan komma att småblöda lite.
Allt är i sin ordning, vart och handlat och känner att de börjar hända något, får lite mensvärk med tänker inte mer på de. tills jag helt plötsligt blir pinknödig. Springer in på toa och då känner jag verkligen hur de bara forsar ur blod från undelivet. blir livrädd, blöda lite? njaa!! får panik och ringer faktiskt 112.. har ju aldrig varit med om detta och blir livrädd. dom kommer och hämtar mig och får komma till kvinnom med en gång, där träffar jag doktorn och hon bestämmer sig för att göra en "akut" operation. inte riktigt vad jag räknat med, ringer min sambo som är långt ifrån stan. han störtar sig in till mig <3 får snabbt ett rum, duscha snabbt snabbt, dom sätter nål och kör upp mig på operation. där informerar dom mig om att allt kommer gå bra, jag kommer vakna på samma ställe jag somnat på (aldrig varit sövd). de lugnar mig lite med får panik när dom säger att nu somnar du snart. kniper hårt hårt i sköterskans hand om sen försvinner allt.
Vaknar upp inne på IVA. typ 5 st springer runt om mig, får en spruta i skinkan, dom sticker mig i handleden utan förvarning. ligger med slang i näsan och fattar ingenting. Börjar gråta och frågar efter min sambo. Han får tyvär inte komma in ännu, vi vet ännu inte om du måste opereras igen, då du blödde väldigt mycket och så.
Blir ännu mer rädd och ledsen.. skriker tillslut efter alla lämnat mig att jag vill ha hit min sambo, då kommer doktorn in och säger att du förlorade väldigt mycket blod, och får vi inte stopp på de nu så måste jag tyvär operera dig igen, men jag ger mig inte och tillslut får min sambo komma in <3
Som tur är stannar blödningen upp. Men inte riktigt detta jag räknat med. Väl uppe på avdelningen kommer en stöddig sköterska in och säger. sära på benen, du måste ha kateter. för du kan inte ringa på klockan hela natten om du behöver pinka, gråter gråter och gråter. hon var inte snäll.
Dagen efter kommer dr in och informerar mig om att jag har/hade druvbörd. och kommer få ta prover i över ett år för att inte riskera cancer. VA? skit, gråter igen. hade ett hcg värde på över 6000.
Året har nu gått, de har varit riktigt jobbigt, men proverna har visat bra från första dagen =) så nu är de fritt fram att bli gravid igen. Men avvaktar lite till.
Men är rädd för de igen. kan jag bli gravid igen? hände de något under operationen?
Hu, de blev ett långt inlägg men skönt att få skriva av sig.
Kram på er
En dagbok är en personlig berättelse, inte medicinsk rådgivning. Vid frågor om din hälsa eller graviditet – kontakta barnmorska eller ring 1177.